Stelt, svullet och smÀrtande. Artros i knÀleden Àr vanligt och stÀller till det för den som drabbas. Att röra och trÀna leden som Àr pÄverkad Àr en av de behandlingar som visat sig effektiva. Nu har svenska och norska forskare försökt ta reda pÄ om mÀngden trÀning pÄverkar resultatet.
Svaret Àr sÀkert glÀdjande för mÄnga. Det visar sig nÀmligen att en hög dos trÀning inte var bÀttre Àn en lÄg dos, enligt resultaten som publiceras i tidskriften Annals of Internal Medicine.
Liknande effekt
Forskarnas hypotes var att den högre trÀningsdosen skulle ge bÀttre effekt men sÄ var det alltsÄ inte.
ââUngefĂ€r hĂ€lften av deltagarna i bĂ„da grupperna förbĂ€ttrades med hjĂ€lp av trĂ€ningen. Vi kunde bland annat se att smĂ€rta, livskvalitet och knĂ€funktion förbĂ€ttrades, sĂ€ger Tom Arild Torstensen, fysioterapeut och forskare vid Karolinska institutet, som varit med och utfört studien.
Forskarna lottade 189 personer mellan 45 och 85 Ă„r med knĂ€ledsartros till antingen fem trĂ€ningsövningar under 20 till 30 minuter per tillfĂ€lle, eller elva övningar pĂ„ 70â90 minuter per tillfĂ€lle. BĂ„da grupperna trĂ€nade tre gĂ„nger i veckan i tolv veckor.
Deltagarna fick ocksÄ svara pÄ frÄgor om bland annat smÀrta, livskvalitet och knÀfunktion varannan vecka under trÀningen. Sex och tolv mÄnader efter avslutad behandling fick de fylla i samma frÄgor.
Fysioterapeuten viktig
Studien Àr en sÄ kallad superiority-studie och resultatet visar att hög dos inte Àr bÀttre Àn lÄg dos överlag. HögdostrÀning gav dÀremot nÄgot bÀttre knÀfunktion vid sport och rekreation i slutet av behandlingen och sex mÄnader efter interventionen, men den effekten avtog nÀr patienterna följdes upp efter tolv mÄnader.
Tom Arild Torstensen resonerar kring varför det Àr sÄ:
ââEn förklaring till att effekten Ă€r lika i bĂ„da grupperna kan vara den sĂ„ kallade förvĂ€ntanseffekten, alltsĂ„ samspelet mellan patienten och fysioterapeuten i trĂ€ningslokalen. Bara att patienterna fick trĂ€ffa en fysioterapeut.
Alla patienter i studien fick utförlig handledning under hela trÀningsperioden och Tom Arild Torstensen menar att fysioterapeuten inte gÄr att helt separera frÄn övningen.
Tydligt vid smÀrta
Effekterna Àr extra tydliga nÀr det kommer till smÀrtupplevelsen.
ââSmĂ€rta Ă€r starkt kopplat till bland annat Ă„ngest och bemötandet Ă€r en oerhört viktig del. Jag som fysioterapeut lyssnar in patienten, visar övningar och anvĂ€nder mitt kroppssprĂ„k. Effekten av att kĂ€nna sig omhĂ€ndertagen Ă€r troligen mycket starkare Ă€n vad vi tror, sĂ€ger han.
ââNĂ€r jag trĂ€ffar en ny patient, gör en anamnes och provbehandling, och patienten kommer tillbaka och berĂ€ttar att hen har blivit 40â50 procent bĂ€ttre sĂ„ har detta sĂ„ klart inget med den fysioterapeutiska metoden som jag anvĂ€nder att göra. Det har med mig som person att göra dĂ„ jag inte kan separera min metod frĂ„n mig sjĂ€lv.
Idag erbjuds mÄnga patienter med artros vÄrd pÄ distans med hemmatrÀning eller via appar. Men det Àr inte nÄgot för alla, enligt Torstensen.
ââJag har mött mĂ„nga patienter som det inte passar alls, inte minst Ă€ldre dĂ€r artros Ă€r vanligt.
Vad Àr dÄ den bÀsta trÀningen för knÀledsartros?
ââHögdosbehandling kan vara ett bĂ€ttre alternativ pĂ„ lĂ„ng sikt framför allt för personer som lever ett aktivt liv. Men vissa tycker inte om att fĂ„ hög puls eller att ta ut sig, dĂ„ kan lĂ„gdosbehandlingen vara tillrĂ€cklig, sĂ€ger Tom Arild Torstensen.