Rapport: 14 miljarder gjorde liten nytta

Situationen i Afghanistan har än en gång drivits till sin spets i och med talibanernas övertagande och USA:s tillbakadragande av sina styrkor.

Sverige har i många år bidragit till biståndsinsatser i landet, ett arbete som nu har utvärderats på uppdrag av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA).

Enligt rapporten behövs ett "strategiskt omtag" av Sveriges engagemang. För utredaren inte nöjd med resultaten. Det räcker inte att utrusta människor med kunskaper och kompetens för att driva organisatorisk förändring, enligt rapporten som utvärderar utvecklingssamarbetet med Afghanistan mellan 2002 och 2020.

Många av Sveriges program har enligt rapportförfattaren Adam Pain varit en kombination av praktiska insatser, exempelvis vägbyggen, som sedan kompletterats med andra projekt som inte fungerat lika bra.

– Om vi ställer frågan om programmen är relevanta för sammanhanget, för hur saker verkligen fungerar, kräver det en mer kritisk utvärdering, och den utvärderingen har sällan gjorts.

Enklare bygga vägar

Strategierna för grundläggande infrastruktur som skolor och utbildning anses i rapporten ha fungerat lite bättre än många andra.

– Vissa problem är enklare att åtgärda. Alla håller med om att om man inte har en väg, och det behövs en väg och folk behöver resa, så hjälper det att bygga en väg, säger Adam Pain vid ett seminarium om rapporten.

Även Sara Ulväng Flygare, utvecklingsanalytiker vid biståndsmyndigheten Sidas Afghanistanenhet, poängterar att det är förhållandevis enkelt att bygga vägar och skolor, och att framstegen där lätt kan mäta.

– Men om vi bygger de här vägarna och inte samtidigt ser till att det finns kapacitet för regeringen att generera inkomster och även teknisk kapacitet för att sköta underhållet, så kommer vägen inte att finnas där särskilt länge, säger hon.

Strategier eller visioner?

Sedan 2001 har det funnits sex olika svenska strategier för Afghanistanbiståndet, den senaste från april i år. Adam Payne vill hellre kalla dem principuttalanden än strategier.

– Om man var väldigt kritisk skulle man kunna säga att de är mer visioner för att Afghanistan borde bli mer som Sverige, säger han.

– De har varit ambitiösa och de har ökat i sin ambition, men det framgår inte om de har påverkats av lärdomar av Sveriges program och den utveckling som har skett i Afghanistan de senaste 20 åren.

I sin utvärdering har Adam Pain kommit fram till att Sverige bör utveckla sin förståelse av "grundläggande kontextuella frågor" i det afghanska samhället. Denna förståelse bör sedan styra hur det svenska biståndet utformas i framtiden.

Bland annat handlar det enligt rapporten om att ändra synen på statens roll. Förändringar som drivs på utifrån löser inte problemen, utan måste enligt analysen kompletteras med ett arbete som bygger mer på lokalt ansvar, som är mer anpassat till verkligheten i det fragmenterade och klanstyrda Afghanistan.

I rapporten lyfts några organisationer, bland annat Svenska Afghanistankommittén, fram som goda exempel där det finns kunskap om hur det går att arbeta i det lokala sammanhanget. Ett sådant tillvägagångssätt anser Alan Pain att Sida bör uppmuntra.