I april startade Suzanna Holmqvist från Lima sin Sverigeritt i Hörby i Skåne. Målet var redan från början inställt på Jokkmokk drygt 160 mil norrut.
– Det bara slog mig en dag. Jag hade tröttnat på att rida runt hemma, berättar hon medan hon lastar av packningen från Krumelurs rygg.
Det är drygt en kvart sedan de anlände till gården i Blåsmark i Piteå när Kuriren träffar dem. Både hon och hästen är trötta efter en dagsritt från Fällfors. Men att hon ska vara trött och stel när hon ska ge sig av tidigt under fredagsmorgonen oroar hon sig inte över.
– Det är snarare tvärt om. På kvällen är man trött och då vill man gå och lägga sig så fort man kommer fram – men på morgonen är man som ny igen.
Längs vägen har flera personer erbjudit säng- och stallplats åt duon. I Blåsmark har Helena och Anders Thorell öppnat upp hemmet. För dem var det självklart att erbjuda sängplats.
– Jag tycker att det är jättetufft av henne, säger Helene Thorell som fick reda på Suzannas resa på Facebook.
Det är inte bara för att upptäcka Sverige på en hästrygg som hon rider längs landets småvägar och besöker smultronställen. Under resan samlar hon också in pengar – pengar som ska gå till djur i nöd. På Facebook har hon 11 000 som följer henne och hitintills har 86 000 kronor samlats in.
– Det är inga struntsummor, det är pengar som verkligen kan göra skillnad, säger Suzanna Holmqvist.
Den sista biten har hon fått sällskap av Angelica Markstedt från Skellefteå, tanken är att hon ska följa med ända upp till Jokkmokk där de väntas anlända fredag nästa vecka.
– Jag tyckte att det lät som en kul grej, sedan är det för ett gott syfte också, säger Angelica Markstedt.
Hon har förvånats över alla möten längs vägen.
– Människor springer ut för att för att höra om vi vill ha kaffe, så det har blivit många spontana kaffepauser. Alla har varit helt underbara, berättar hon.
De planerar att ge sig av tidigt under fredagsmorgonen eftersom att de har en tid inbokad hos en hovslagare. Många hästskor har förbrukats på resan, men det har alltid funnits någon som är villig att hjälpa till att sko hästarna.
– Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så här stort intresse när jag började. Människor hör av sig hela tiden och vill hjälpa till. Det är jätteroligt, säger Suzanna Holmqvist.