Med fem barn och huset fullt, inte bara av den egna familjen utan också av många kompisar, är jag van vid att ha liv och rörelse omkring mig. När det är som livligast och huset känns trångt händer det, jag erkänner, att jag för en sekund tänker tanken på hur tyst och skönt det blir när barnen ett efter ett flyttat hemifrån. I nästa sekund inser jag dock att jag i själva verket kommer att sakna varenda stund av storfamiljslivet.<BR>Det var precis vad som hände Sara Blom, som vuxit upp som ett av många barn i en storfamilj.<BR>När Sara som tonåring flyttade hemifrån tyckte hon att boendet med bara pojkvän och ett barn blev alldeles för tomt och tyst för att hon skulle trivas. Hon var van att leva i storfamilj med sammanlagt sex syskon. Därför blev hon jätteglad när möjligheten att flytta hem igen gavs. <BR>Nu lever Sara med sina två små barn och sambo i samma hus som Saras mamma med sambo och barn, varav några är hennes egna syskon, och hon trivs med tillvaron där det alltid finns någon att umgås med. Det har blivit den perfekta lösningen för alla parter då man hjälps åt med allt ifrån husrenovering och barnpassning till varandras blomvattning när någon är bortrest.<BR>Mamma och mormor Karin å sin sida gläds åt att få en vardagsnära kontakt med sina barnbarn, men påpekar att man noggrant måste prata igenom och vara överens om förutsättningarna för att bo så nära varandra. Hon säger att barnet bör ha bott i eget boende innan man ?flyttar ihop? igen. Och man måste respektera varandras hem och privatliv.<BR>Läs mer om hur generationsboendet i det gamla 1800-talshuset i Svartöstan funkar.<BR>I dag tittar vi också in i Mats Risbergs favoritrum som är den ljusa, stora ateljén i hemmet på Bredviken. Här flödar ljuset in genom fyra fönster i tre väderstreck, det är lätt att förstå att han trivs här. Mats Risberg konstaterar att det är väldigt inne att rusta och bygga om. Själv lägger han sin kreativitet på målningarna.<BR>Trevlig läsning!
