I den relativt kortfattade domen nämner hovrätten flera omständigheter gör att han Linna döms som oskyldig.
Bland annat att:
* Den överlevande brodern, Sune Lindberg, är den enda som haft direkt kontakt med gärningsmannen. Han pekade ut inledningsvis ut en annan person.
* Ett fingeravtryck, som säkrades på en fiskekortsask vid brottsplatsen, gick inte att binda till någon. Det talar därför, om än svagt, emot att Kaj Linna som gärningsman, skriver rätten.
* Skospåren i snön vid brottsplatsen kan möjligen ha varit i ungefär samma skostorlek som Kaj Linnas. Men denna omständighet har ett mycket begränsat bevisvärde.
Hovrätten fäster inte heller någon stor vikt i flera andra indicier som åklagaren har åberopat. Såsom att Linna blödde på sin tå dagen efter mordet, att han hade dåligt med pengar, att han reste utomlands efter mordet och att hans mobiltelefon inte var nåbar vid tiden för mordet. Men dessa spridda omständigheter kan inte sammantagna sägas bilda ett mönster som har något större bevisvärde i skuldfrågan, står det i domen.
Det finns också omständigheter som talar emot Linna som gärningsman, slår rätten fast.
* Att pojkvittnet, som anses ha sett mördarens bil under kvällen, är säker på att bilen inte var av samma färg som bilen Linna disponerade.
* Det finns inga uppgifter om att Linna har haft tillgång till en annan bil. Och den vita bilen som pojken såg har inte kunnat identifieras.
* Det hade inte varit omöjligt för Kaj Linna att tidsmässigt ta sig till Kalamark från hemmet i Vistträsk. Men den snäva tidsramen talar emot en sådan slutsats.
* Två andra vittnen har uppgett att Linna hade planerat att lämna Norrbotten redan dagen före mordet.
Men helt avgörande har varit huvudvittnet "Nils" berättelse. Han har inte kunnat ge trovärdiga förklaringar till varför han tagit tillbaka flera uppgifter som han tidigare gett i mediaintervjuer. Enligt hovrätten kan han också ha haft ett egenintresse av att peka ut Kaj Linna som gärningsman. Detta eftersom han själv blev misstänkt för inblandning i fallet under våren.
"Mot bakgrund av den åberopade bevisningen kan det dock inte anses klarlagt att "Nils" roll i händelseförloppet enbart har varit att lyssna till Kaj Linnas brottsplaner och försöka avråda honom från att sätta dem i verket."
Hovrätten menar också att Nils gett ett märkligt motiv till den så kallade avvärjningsresan dagen före mordet. Nämligen att han skulle behöva ”bevisa” för Kaj Linna att han visste var bröderna bodde för att förmå Kaj Linna att avstå från sitt planerade brott. En resa som Linna har förnekat till. Hovrätten menar nu, tvärtemot de tidigare domarna, att det inte är bevisat att resan ägde rum.
Nils trovärdighet haltar. Hans berättelse är inte tillräcklig bevisning för en fällande dom. Övrig bevisning har inte någon väsentlig betydelse i skuldfrågan, menar hovrätten.
"Den bevisning som har åberopats till stöd för åtalet är således inte tillräcklig för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att Kaj Linna har begått de åtalade gärningarna. Han ska därför frikännas."