Och detta mitt första möte med medlemmar från Pussy Riot och aktivister som kämpar för demokratin i Hongkong ställdes först in av säkerhetsskäl på grund av hot. När mötet plötsligt trots allt blir av är det i en liten lokal, i en helt annan del av staden och utan den kinesiska serietecknaren och konstnären som går under artistnamnet ”Badiucao”, känd för sina politiska satirer mot det kinesiska kommunistpartiet och dess president Xi Jinping.
Det är det potentiella hotet om kidnappning som gör att hans soloutställning under arrangemanget ”Free expression Week” i post-paraply rörelsens Hongkong fick ställas in. Inte minst kidnappningen av den svenska förläggaren Gui Minhai som den 17 oktober 2015 fördes bort från sin semesterbostad i Thailand och släpptes i oktober ifjol för att åter fängslas av kinesisk polis i januari i år när han var på väg till svenska ambassaden för ett läkarbesök, avskräcker.
Gui Minhais bokförlag Mighty Currant är förlagt till Hongkong och har gjort sig känd för att publicera känslig populärlitteratur för den högsta kinesiska ledningen samt ge ut böcker som är förbjudna i Kina. Vid den första kidnappningen försvann även tre av hans förlagskollegor, vilket bara förstärkte bilden av att de fängslats på grund av sin förlagsverksamhet och ingenting annat.
Gui Manhais öde är också ytterst närvarande denna afton när frihetsaktivister samlas i en trång lokal i Hongkong.
– Jag kan inte förstå att Gui Minhai fortfarande sitter fängslad. Bryr sig inte de svenska myndigheterna om att en svensk medborgare är frihetsberövad i Kina av politiska skäl?, dundrar Cédric Alviani, ordförande för Reportar utan gränsers internationella sekretariat. Han ingår tillsammans med Olya Kurachyova och Nika Nikulshina, Pussy Riot och aktivisterna Joshua Wong och Simpson Wong i en paneldebatt med fokus på det demokratiska läget i Hongkong efter paraplyrörelsens protester 2014 som pågick under 79 dagar och lamslog delar av stadens vägnät.
Och det är en samlad, ytterst beklaglig analys som presenteras. Kina flyttar fram sina positioner. Snart är demokratin och yttrandefriheten i Hongkong död.
Just nu pågår exempelvis en rättegång i Hongkong där nio personer, intellektuella, politiker och aktivister står åtalade för konspiration med avsikt att skapa allmän olägenhet under paraplyrörelsens protester 2014. Protester som har sitt ursprung i att när Kina tog över kontrollen i Hong Kong 1997 lovade regimen att det skulle hållas fria och allmänna val i Hongkong senast år 2017. Men när Kinas högsta lagråd år 2013 kringskar Hongkongs eget val av VD för deras valorganisation och endast kandidater som granskats och godkänts av Beijing skulle få ställa upp briserade protesterna.
”Den fredliga vägockupationen var sista utvägen för att skapa opinion. Det handlade inte om att störa den allmänna ordningen. Därför hölls föredrag och andra aktiviteter i upplysande syfte”, säger den pensionerade sociologiprofessorn Chan Kin när han utfrågas av åklagaren David Leung i domstolen den 3 december 2018. Chan Kin kan få sju års fängelse för att ha ingått i organiseringen av protesterna 2014, enligt Hong Kong Free Press, en nätbaserad tidning som drivs av ideella krafter utan ägare.
– Den enda pressen som i framtiden kommer att vara fri är journalister som går samman och driver egen journalistik, utan inblandning av ägare och styrning mot beteendemönster på nätet. Det är min övertygelse, säger Cedric Alviani.
Han menar att en fri press kräver fria journalister eftersom yttrandefriheten är under attack från så många håll.
– Det handlar inte bara om Ryssland och Hongkong. I Europa ser vi liknande tendenser i länder som Polen. Vi måste värna rätten att fritt uttrycka sig, annars är journalistiken död.
Olya Kurachyova och Nika Nikulshina tillhör de fyra medlemmar från Pussy Riot som under fotbolls VM stormade en fotbollsmatch klädda som poliser. De fängslades i sexton dagar. Deras kamrat Pyotr Verzilov var dock inte lika lyckosam. Han förgiftades i ett nytt försök att tysta Pussy Riot, menar Nika Nikulshina.
Hon och Olga Kurachyova kommer direkt från Israel till Hongkong efter en turné i USA, men planerar att återvända till Moskva snart.
– Vi måste protestera på plats i Ryssland, säger hon när jag träffar henne.
Tidigare under dagen har de tillsammans med aktivister från Hongkong demonstrerat i protest mot inskränkningarna av yttrandefriheten i Hongkong.
Konst, menar hon, skapar i sig ingen revolution men är ett underbart vapen eftersom det påverkar människors medvetande.
– I kontakt med konst kan människor börja tänka och diskutera vilket kan inspirera människor att agera, menar hon.
För solidaritet är viktigt. Högröstade sympatier än viktigare i länder där människor tystas är Nika Nikulshina övertygelse.
Exempelvis demonstrerade aktivisten Joshua Wong tillsammans med andra utanför den ryska ambassaden i somras med krav på att frige Pussy Riot och alla andra politiska fångar. Joshua Wong dömdes i januari till tre månader i fängelse för sitt engagemang för Hongkongs demokrati i paraplyrörelsen. Och hans medaktivist Sampson Wong ler stort när han hör att jag är från Sverige.
– Har du sett de som viftar med svenska flaggor idag? Sverige är nämligen närmast en utopi för oss som kämpar för demokrati och yttrandefrihet. Det är er frihet vi vill ha, säger Sampson Wong.
Där och då inser jag att det inte är läge att tala om de globala internetjättarnas intrång i den personliga integritet eller för den skull vad algoritmstyrningen av nätets information kan komma att innebära för det demokratiska samtalet. Inte för dem som i första hand kämpar för demokrati, yttrandefrihet och fria val.
Samtidigt ljuder berättelsen som Maria Aljochina, politisk aktivist, konstnär och medlem i Pussy Riot förmedlar i sin biografi ”Riot Days - om Pussy Riot och tiden i fängelse” i mitt huvud. Maria Aljochina tillhörde de medlemmar i Pussy Riot som framförde låten ”Jesus Maria, fräls oss från Putin” inne i Frälsarkatedralen i Moskva. I efterhand kanske inte det bästa valet för att framföra sitt performanceverk ”Punkbönen”. Hon dömdes nämligen till två års fängelse med brottsrubriceringen ”huliganism grundad på religiöst hat” och skickades till ett av världens strängaste fängelser, en straffkoloni i Uralbergen. Själv säger hon sig vara troende och att det hårda straffet var politiskt eftersom kyrkans patriark står nära president Putin.
Hon menar i sin bok att människor som tror på frihet och demokrati är övertygande om att de värdena kommer att vara för evigt.
”Men det stämmer inte. Det som hände i Ryssland - det som hände mig - kan hända var som helst. Och för att frihet ska existera måste man kämpa för den varje dag”.
Fotnot: Konstnären Badiucaos soloutställning stoppades förvisso, men för er som vill bekanta er med hans politiska satirer finns många av hans bilder på publicerade på nätet.