Kuriren ska i en rad artiklar berätta om Mary Sundbergs strider för en skadad son, hur hon i omsorg om hans framtid ordnar boende, assistansbolag och förvaltare åt honom. Och hur allt sedan utvecklar sig till en kamp för att få träffa honom.
Förvaltaren har tagit bort sonens fasta telefon och köpt en ny mobiltelefon med hemligt nummer.
– Det nya får jag inte, vare sig av förvaltaren eller assistansbolaget.
Sven är i dag i 50-årsåldern. Han är sedan ungdomen svårt handikappad och sitter i rullstol, han har starkt nedsatt syn och en hjärnskada.
Vi har följt Mary under ett år och tagit del av bland annat polisundersökningar, läkarintyg samt domar.
Mary var efter olyckan god man för sin son. Flera år senare ordnade hon så att han fick en förvaltare.
– Jag var orolig för hur det skulle gå för Sven i framtiden. Rådet jag fick var att skaffa en förvaltare, säger hon.
I samma veva fick Sven en lägenhet och flyttade från Marys hus, samtidigt som ett nytt bolag började leverera assistans.
Det gick bra till en början.
Sedan kom den dagen i mars 2010 då Sven fyllde 45 år.
– Vi skulle fira hemma hos mig. Han kom och var upprörd. Jag uppfattade att han inte ville ha det assistansbolaget. Han sa att han inte ville åka tillbaka. Sedan stannade han hos mig i tio dagar”, berättar Mary.
Så blev han kallad till ett möte med sin kommunala LSS- handläggare.
Enligt Mary Sundberg var han tveksam till att åka på det mötet.
– Men han blev övertalad och fick löfte om att komma tillbaka till mig efteråt. Men han kom aldrig. Senare fick jag veta att han skjutsats till sin lägenhet.
Sedan dess har Mary knappt sett sin son.
Sven har hunnit ha tre olika förvaltare. Från 2010 har det varit samma person.
Flera av förvaltarna har begärt besöksförbud hos åklagare för Mary. Både förvaltarna och assistansbolaget har polisanmält henne bland annat för att det blivit oroligt när hon velat komma in hos Sven. Samtliga polisanmälningar har avskrivits. När polisutredningarna gjordes satt förvaltaren med vid förhören av Sven, hon ska enligt protokollen ha sett till att polisen och Sven förstod varandra.
Så gott som alla besöksförbud har återkallats. Något har Mary inte orkat begära omprövning av. Ett ärende drev hon till hovrätten, som upphävde besöksförbudet. Enligt det beslutet ska besöksförbud användas mycket restriktivt.
Mary Sundberg har under årens lopp begärt att förvaltaren ska bytas ut, hon har anlitat en advokat, uppvaktat kommunalrådet och även ordföranden i överförmyndarnämnden. Ingenting har hänt.
– Saken är den att om man frågar Sven om vad han vill svarar han som han förväntas eller som någon sagt till honom innan, han kan inte själv ta ställning. På grund av hjärnskadan är han lättpåverkad, säger Mary Sundberg.
I ett läkarintyg från neurologkliniken i Umeå 2008 skriver läkaren att: (…har problem med att tänka abstrakt…svårigheter att tänka i flera led… har således tecken på påverkan på delar av hjärnan som i det praktiska livet innebär att Sven inte har ett helt fungerande omdöme”.
Medan Mary Sundberg blir allt äldre fortsätter hon att vänta, längta och hoppas.