Linnea Lundström är 24 år gammal och äger redan sin fjärde lägenhet i centrala Luleå. Under de knappa två år som hon bott här har hon målat om både en och två gånger.
– Man hinner ju ångra sig femtio gånger. Från början ville jag ha allt vitt och cleant men det kändes så trist. Så såg jag en på Insta som målat allt mörkgrått och jag kände att jag också måste våga testa. Det är ju lite läskigt att använda färg. Det är ju en sak med sängkläder och grejer men att måla väggarna är man nog rädd för. Man tänker att ”vitt blir ju alltid bra” – men sedan ledsnade jag, säger Linnea.
Nu går hemmets alla rum i olika nyanser av samma sammetslena gråskala, en del mörka, andra ljusare. En av väggarna i vardagsrummet har en skrovlig yta åstadkommen av ett medvetet slarvigt spackelarbete som lämnats omålat.
– Jag gillar när det blir lite ruffigt. Jag hade en liknande vägg i sovrummet i min förra lägenhet. Den kom till av en slump när jag såg att min målare höll på att spackla. Jag kände att jag inte ville måla över det, det blev ju jättefint. Så jag bad henne göra samma sak här.
Linnea beskriver sin inredningsstil som klassisk och stilren, men hon vill inte att det ska bli för stelt.
– Jag vill att det ska se exklusivt ut, mycket marmor och mässing. Men jag ändrar mig väldigt ofta. För något år sedan hade jag inget framme – inga blommor – och sedan saker överallt. Jag tar bort och lägger till, håller på mycket och flyttar om, säger hon.
Hon har fått ärva en del möbler av sina morföräldrar, bland annat ett litet bord och en golvlampa av mässing och marmor som står i vardagsrummet.
– De är speciella och ingen annan har dem. Mycket har de köpt när de var unga. Det är speciellt när man vet att de har levt ett helt liv med de här grejerna och nu får jag också göra det.
Lägenhetens 90 kvadratmeter fördelar sig på tre rum och kök, men här finns ytterligare ett utrymme som höjer lyxfaktorn avsevärt. I anslutning till sovrummet finns en väl tilltagen walk-in-closet, där kläderna händer i prydliga rader och märkesväskorna har sin egen plats i rampljuset.
– Det här är bästa grejen med lägenheten! Det var det här jag fastnade för när jag köpte den, säger Linnea.
I ett hörn i sovrummet står en kopia av en Eames-fåtölj, men just kopior har Linnea generellt ganska svårt för.
– Den är det enda här inne som inte är äkta vara. Jag vet inte vad som hände när jag köpte den... Det känns som att man fuskar när man köper kopior. Den som har gjort den har ju ändå slitit för det, och så går någon annan och tjänar pengar på deras grej, så jag tycker man ska köpa original. Det är samma sak med väskor. När jag känner att jag har förtjänat det så köper jag mig en handväska.
Favoritdetaljen i hemmet är takkronan 2097 från Flos med design av Gino Sarfatti som hänger ovanför soffbordet.
– Den var svindyr och jag har fortfarande ångest över det men den är så fin. Jag hade velat ha den så länge, det är någon form av belöning. Som när jag köpte min första Kartell-lampa – jag hade just tagit studenten och jobbat hela sommaren på båten och det var så sjukt mycket pengar! Det var en big deal att köpa den lampan.
På frågan om hur Linnea har råd med så dyr design är svaret enkelt.
– Jag har jobbat väldigt mycket. Tidigare var jag restaurangchef på två ställen och jobbade ungefär 140 procent. I september började jag plugga så nu jobbar jag väl kanske 75 procent.
Linnea läser till inredare och homestagingkonsulent på halvtid på distans. Hon gillare konceptet med homestaging och att göra fint inför lägenhetsförsäljningar. Hur hon går vidare efter utbildningen vet hon inte ännu, men funderar på att starta upp något.
– Jag har gillat inredning sedan jag var liten och alltid velat fixa i mitt rum och möblera om. Man mår bra när man har fint omkring sig.
Just nu driver hon en webshop med inredningsdetaljer under namnet My diamond home, vid sidan av arbete och studier.
– Det är ett litet sortiment och vi säljer inte så jättemycket. Jag drömmer om att kunna leva på det, men vill gärna jobba med homestaging också. Jag är van att jobba mycket så det hade varit kul om det blev stort – att bygga något som växer sådär.
Det ljusa och moderna köket, badrummet och de vackra, mörka trägolven hade den tidigare ägaren kostat på så det Linnea framförallt förändrat är väggarna.
– Jag köpte min första lägenhet när jag var 18, i det här huset faktiskt, och har alltid köpt skitfula lägenheter, gjort om allt och sålt med vinst. Man vill ju som alltid ha något bättre.
Men när hon köpte den här lägenheten var hon less på att renovera så det var skönt att mycket redan var gjort.
– Jag trivs så bra här att jag inte tänker på nästa. Jag har aldrig känt mig så hemma som här, säger Linnea.