Ja, nu är det påsk. Vete katten varför. Man glömmer så lätt. I alla fall tror jag att vi läste om påsken på mellanstadiet. Det handlade om en Je-nånting, Krist ...?<BR>Nog var det Jens-Krister? <BR>I och för sig låter det mer som ett dansband från Grycksbo, men -bestämt var det Jens-Krister. En historia med mycket sorglig och trist upplösning, enligt fröken. <BR>Den där Jens-Krister blev uppspikad på något som liknande en midsommarstång, fast utan löv och blommor. Pappan var snickare och timmerman, men inte kunde väl han ha ...?<BR>Nä, så illa var det absolut inte. Däremot har jag för mig att en Pontus Pilotus var elak mot den där Jens-Krister. Pilotus ? Flög han Jens--Krister till himlen, kanske?<BR>Undrar om inte pappan var Gudfadern. Eller blandar jag ihop med något annat? Gudfadern ändrade sitt gamla testamente så att det blev det nya testamentet och där berättade han historien om sonen som dog på korset som stod uppställt på Golgatan, varför gatan nu hette så.<BR>Möjligen hade någon golat, tjallat på Jens-Krister, och att han därför kunde tas av polisen och bli uppspikad på den där forntida midsommarstången. <BR><BR><STRONG>Hysteriskt töväder</STRONG><BR>Nej, det var ingen roligt historia alls. Mer spännande var i stället att Jens-Krister hade gått på vattnet, enligt vad som stod i pappans nya testamente. Men det visar sig nu att det nog bara var något som kvällstidningarna hittat på. Enligt en typ som studerat forntidens väder gick Jens-Krister inte på vattnet, utan på isen. Var väl någon frostnatt som slog till och som gjorde att det frös. Och i detta sydliga land, långt från Sverige, var det så ovanligt med frostnätter och is att folket inte fattade att Jens-Krister gick på isen, utan trodde att han promenerade på vattnet.<BR>Jag menar, de hade kanske aldrig sett is förut.<BR>Så påsken är då uppenbarligen för en del människor en lidandets tid, de som minns sorgligheterna kring Jens-Krister. <BR>Jag lider också, men av andra orsaker.<BR>Just nu när detta skrivs töar det hysteriskt utanför fönstret och -ingen bättring synes. Vart tog vintern vägen? Nu verkar ju allt över, god natt och kört. Man ligger vaken om nätterna och hör det ångestfyllda droppandet från stuprännan när det heliga vita bara flyter iväg. <BR>Jag blir uppenbarligen mer och mer längdåkningsfreak. Hittills har jag samlat ihop ? nogsamt noterandes varje 100 meter i dagboken ? 402,3 kilometer, vilket är fem mil längre än i fjol. <BR><BR><STRONG>Siktet var inställt</STRONG><BR>Siktet var förra veckan inställt på lockande 50 mil, men nu vet jag inte. Kanske får jag göra som renarna: Dra mig så sakteliga mot fjällen allteftersom snön smälter. Hamnar väl i sommar på glaciärerna runt Låktatjåkka vid Björkliden, där man under några år faktiskt hade sommarskidåkning.<BR>Nej, det behövs ingen fästvalla ...<BR>Gluttade på Vasaloppet på TV. Såg häftigt ut. Men varför ska man alltid prata bredvid mun? Muttrade tydligen några kommentarer om Öppet spår nästa år så delar av vänkretsen hörde. Och nu tjatas om detta.<BR>Men, men. Åkte faktiskt 30 kilometer två gånger i vintras utan att -behöva hämtas med ambulansbandvagn. Och litet mer bredaxlad har jag väl blivit av allt stakande, intalar jag mig.<BR> ? Men du är ju så svag i armarna att du inte ens orkar lyfta ett finger, menade dock någon elak tunga.<BR>Tycker ni att skidintresset börjar bli maniskt, det vill säga sjukligt exalterat?<BR>Ni har rätt. För vilken frisk människa räknar tillryggalagd åksträcka på hundratalet meter när? Och vart tog de fina skiddagarna på isen vägen? Nu gäller bara två spår, maxpuls och sportdryck var tionde kilometer.<BR>Åldern, säger ni. Tja, uppenbarligen behöver jag ingen fästvalla längre. ?Toppen är nådd och nu går det bara utför, sade han som fyllde 50.?<BR>Men åkningen går bättre. Särskilt stakningen. Ibland känner jag mig som en RIKTIG skidåkare, typ. Ända tills Albertina, 76, stakar förbi en i en uppförsbacke. Tätt följd av maken Albert, 82, och en glatt skejtande sondotter Alberta som visslande dansar om en i spåret.<BR>Det är då jag funderar på tunnelboll, stövelkastning med udda skonummer, SM i mötesteknik eller sköldpaddsfäktning som alternativ.<BR>Men innan dess MÅSTE jag ha kört några mil till. En arbetskollega ? vi har viss koll på varandras miltal ? börjar flåsa oroväckande i min nacke.<BR>Får väl köpa rullskidor om det krisar allt för mycket.<BR>Glad påsk!
