Idag gör jag bara roliga saker resten av mitt liv. Efter 23 år i IT-branschen fanns en längtan att göra något mer konkret än ettor och nollor, kanske sätta ett avtryck i historien på något vis. Visst det kan låta fjantigt, men folk har ju gjort avtryck i stenåldern och ännu längre tillbaka.
När Capgemini stängde ned i Luleå 2010 och 42 fick gå var jag en av dem. Många grät men jag jublade. Äntligen. Efter ett tag kom den krassa verkligheten ikapp som arbetslös. När jag blev erbjuden ett projektjobb tackade jag ja, men stressen knäckte mig. Efter en tids sjukskrivning växte tanken fram. Den inre rösten talade till mig. Rösten som alltid har rätt även om överjaget alltid spjärnar emot. Jag, IT-Olle, skulle göra något kreativt och bad arbetsförmedlingen om att få utbilda mig till finsnickare i Hedenäset.
Tyvärr var jag den enda sökande så jag fick byta till byggnadsmålare med fördjupning i dekorationsmålning. Min farfar och min farbror var också målare. Min mor och syster är jätteduktiga på att teckna och min far var fotograf på NSD. Så det handlar om bildseendet som någonstans finns hos oss alla, eller skapandet att få ut någonting kreativt eller något vackert i mitt eget sätt att se det, eller att någon annan uppskattar det jag gör. För mig känns det viktigt att få den här uppskattningen och bekräftelsen. Jag vill också kunna visa mina barn eller barnbarn mina händers verk.
När jag skrev på Facebook om min skräckblandade förtjusning att starta eget tyckte många det var roligt att jag vågade satsa. Det är lätt att stanna kvar i det man är. Du vet liksom vad du har men inte vad du får. För mig känns det viktigt att bara göra det som ger mig glädje. I dag har mitt självförtroende fått en jäkla skjuts genom finmåleriet. Jakten på pengar har aldrig varit viktig för mig. Jag blir hellre lycklig av att göra saker som jag tycker om. Mitt jobb finns just nu inom kulturvärlden där jag målar scendekor för sjätte gången åt Norrbottensteaterns nya föreställning. Öqvists finmåleri brukar det stå i programbladet. Att ha med ordet finmåleri förpliktigar. Jag kan ju inte måla fult.
Berättat för Lena Leffler