Hela familjen bor i Harads. Rebecca och barnens pappa Erik har delad vårdnad av tvillingarna varannan vecka.
– Det fungerar bra. Jag träffar barnen ändå och de kan gå över till oss båda.
Mamma Rebecca,35, tror hon har en ADD-diagnos för hon känner igen mycket hur hon själv var som barn i sina tvillingar. Npf-diagnoser står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
– Jag tänker inte göra någon utredning, för jag har fått mitt liv att fungera ändå. Min systerdotter fick också en diagnos men först efter tvillingarna fötts.
Det var inte otippat att det skulle bli tvillingar i släkten när Rebecca väntade barn.
– Det finns i släkten. Jag gick tiden ut vilket är ovanligt och barnen vägde fyra kilo styck.
Tvillingarna saknades dock en diagnos tills de hade börjat skolan.När barnen var mindre var det svårare att veta vad som var fel.Det var barnens farmor Kerstin som jobbade på byns förskola som först reagerade över att Elly lekte mycket själv.
– Om någon lekte med henne på förskolan så valde hon att sitta bredvid och leka själv, fast de andra ville ha med henne. Än i dag går Elly ibland undan. Emma har alltid haft lätt för att få kompisar så där märktes inte hennes diagnos lika tydligt. Det var först när flickorna började skolan som det krävdes mer koncentration, säger Rebecca.
Då insåg föräldrarna att barnen behövde mer hjälp och stöd. Båda utreddes och fick då sina diagnoser. När vi möter tvillingarna under intervjun är Elly väldigt spontan och pratsam medan Emma då hamnar lite i skuggan av sin syster. Elly har ADHD, autism, grov dyslexi och skenande tal medan Emma har ADD och det finns misstanke om lätt dyslexi.Tvillingarna vet om sina diagnoser och vad de har svårare för.
– Jag förstår inte vad orden betyder, men jag tycker också att vår katt har en diagnos. Den äter av våra blommor, säger Elly.
– Bara för att barnen har en diagnos så behöver det inte betyda något negativt.Det finns andra saker som tjejerna är bra på. Som när ni var fyra år och pratade flytande engelska, säger Rebecca.
Tvillingarna nickar och håller med.
– När det kom asylbarn så var det tvillingarna som pratade med dem, säger Rebecca.
Språk är nämligen ett specialintresse som barnen delar.
– Elly ska lära sig jojka och spanska, säger Rebecca.
– "Si", inflikar säger Elly.
– Vi släktforskar för vi har samer i familjen. Emma tycker om att måla, säger Rebecca.
För henne och barnen skapas ett större lugn genom att ha struktur och tydlighet i vardagen. Tvillingarna har hjälpmedel som underlättar både i hemmet och skolan. Bland annat en komihågtavla, med planer för varje dag vad de ska göra.
– Där står morgonrutiner som att äta frukost, borsta tänderna och sedan vad som händer i skolan varje dag. Tavlan har varit väldigt bra. Vid sängdags har vi en klocka som jag ställer på 30 eller 60 minuter. När den piper får de stänga av ipaden eller filmen. Det är suveränt för det blir aldrig bråk eller tjafs.Det är samma sak vid läsläsning.
På kvällen lägger Rebecca fram kläder för att barnen ska veta vad det ska ta på sig på morgonen och slippa välja.
– Jag pratar även om morgondagen för att förbereda så långt det går. Man vet att det oftast inte räcker till, för det kan ändå dyka upp oförutsedda saker som ibland leder till utbrott och gråt. Som diagnosförälder är man ständigt upptagen med att undra hur barnen har det när de inte är hemma, när de är bland andra människor som inte vet lika mycket om hur de fungerar.
Elly äter bara vissa maträtter så Rebecca lagar hennes mat i förväg hemma. Hon får också specialkost i skolan. En dietist gör hennes matschema.
– En vecka äter hon en viss maträtt och sedan slutar hon att äta. Då mejlar jag dietisten så fixar hon det. Det fungerar jättebra.
I ihopslagna klassen 2-3 går 21 barn men det fungerar bra.
– Det finns också ett tyst rum som barnen kan gå till om det blir för många intryck. Jag är jättenöjd med läraren Agneta och vill ge skolan beröm för allt stöd.
Tvillingarna har kompisar i skolan även om de inte umgås varje dag.
–Flickorna tar hand om varandra. Emma är väldigt mån att se till ett Elly har det bra eftersom hon är medveten om att hennes syster har större svårigheter än henne själv. Det märks mer ju äldre flickorna blir, säger mamma Rebecca.