Skrattfest i Harads

Haradsrevyn Revy6 ? Den nakna sanningen Regi: Sofia Lindvall Ljud: Tomas Blom Ljus: Lars Nordberg Musikarrangemang: Håkan Engström Kostym: Greta Edegren, Karin Sandling Texter: Anna Bergström, Katarina Larsson, Monica Lundberg, Berthel Wiklund Skådespelare: Sofia Lindvall, Katarina Larsson, Monica Lundberg, Berthel Wiklund, Martin Wiklund, Birgitta Broström, Sofia Midbjer, Mikael Midbjer, Mikael Andrén, Mia Hogane Hansson, Terese Renberg Edeborg, Harads Premiär lördag 25/2-06 Lokalrevyerna står som direktörs-bonusar i redan fetlagda plånböcker för närvarande och det skrattas översvallande och gott i alla väderstreck när de olika revygängen sprider sin glädje omkring sig, i bygdegårdar, Folkets hus och även andra sorters byggnader. För sjätte gången i Harads, med premiär på Edeborg mitt i byn i lördags, öppnades garderobsdörrarna till årets föreställning Revy6 ? den nakna sanningen och även om det inte blev någon ?nakenchock? förrän alldeles mot slutet av den exakt en och en halv timme långa showen ? så höll alltsammans en jämn och bra kvalitet och så spetsades det med mycket gott spelhumör från samtliga tiotalet medverkande, vitalitet, markant fräschör och så det där roliga som det är när revyensemblen har stått för hela det spelbara materialet själva. Något som jag personligen gillar mycket hos Harads-revyn är den lätt anarkistiska ton som brukar genomsyra föreställningarna och så även den här gången. Helt plötsligt slits en dörr upp och ut rusar en i blå kroppsstrumpa iförd Sofia Lindvall (hon är bara 21 år men hon har regisserat revyn också, med den äran) ut med en piassavakvast i handen och vrålar ?CURLING!?, samt börjar sopa som en besatt galning. Detta upprepas vid ytterligare några tillfällen. Och är lika effektivt varje gång. Mikael Midbjer går med nollställt ansikte fram mot scenkanten och anförtror publiken detta att ?jag är inte rolig?. Sedan sätter sig han och några av de andra ner på scenen och är bara ... tysta. Tills de till sist bara börjar skratta och så ... bryter de upp och lämnar scenen. Allt mera våldsamt skrattande. Sånt tycker jag om. Mycket. Annars arbetade sig de medverkande igenom korta och verkningsfulla sketcher och situationer som den där Katarina Larsson dök upp som Sirkka ? den homosexuella samen, ett apoteksbesök där man inte skulle ha bråttom, flaskblåsning, troheten mot endera Konsum eller Ica, schablonbilden av öldrickande och med munnen hårt hopknipna norrlänningar, sopsorteringsfusk övervakat från säväl den nedre som den övre regionen, det här alltid lika besvärliga som heter jämställdhet, busarnas årsmöte (välkomna till det!), mycket våldsam massage, mästerskap i mycket dåliga historier, kommunala kommentarer samt diverse väl manövrerad sång, musik, med mera. Publiken (fullsatt ? trodde ni något annat?) hade roligt så att de stundtals bara skrek rakt ut. Delar av ensemblen klarade inte alltid att hålla emot utan skrattade de också. Och rekvisitan, med bland annat en garderobsdörr som utnyttjades mycket väl, förtjänar även den beröm. Haradsrevyn styr elegant bort från de värsta fallgroparna och presterar en klart godkänd föreställning. Det är bara det att ensemblen inte är större än att de medverkande måste förekomma i stort sett i varenda sketch, vilket exempelvis drabbar den unga begåvningen Martin Wiklund som absolut är duktig och säkert även vill vara med så mycket som möjligt. Men som ändå borde ransonera sig själv en aning, på det att han inte börjar flörta med publiken. Tendenser till det börjar märkas. Nu blir det föreställningar under de närmaste helgerna ?hemma i byn? och därefter gästspel, på begäran, på Sagateatern i Boden. Klart vitalt och försett med fräschör av det generösare slaget. Det får bli min slutsummering av årets Haradsrevy.

Skrattfest i Harads

Årets Haradsrevy är en vital och generös föreställning. Berthel Wiklund, Martin Wiklund och Sofia Midbjer bjöd på uppsluppna dansövningar i en fullsatt lokal.