Caféet i Harads är ovanligt välbesökt i dag. Stefan Mikaelsson beställer in grillbiff
i stället för den panerade fisken, som är dagens. Han sätter sig på träsoffan som står lite avskilt.
Naglarna är målade i blått med lacket han fick av sin syster i julas. Det matchar kolten.
Ny mansroll
När han växte upp skulle en man vara en duktig renskötare och en skicklig jägare.
I hemmet var det kvinnan som stod vid spisen. Men sedan dess är det mycket som har förändrats, både i samhället och för Stefan Mikaelsson. En ny mansroll har synliggjorts. Nu kan en man ta hand om sina barn, gå på teater och visa känslor.
- Alla kanske inte är lämpade för att vara duktiga jägare. Man kanske har andra intressen och det gör att samhället får en dynamik och en mångfald som stärker, säger Stefan Mikaelsson.
I november 2011 kände Stefan Mikaelsson att han måste börja bejaka sin feminina sida. För att må bättre och bli säkrare i sin roll som Sametingets ordförande.
När han senare fick frågor om hur han definierar sig, kom han fram till att han är queer.
Han är heterosexuell och ifrågasätter den rådande mansnormen.
- Jag tror att en människa består av en feminin och en maskulin sida och att man måste bejaka båda. Vi ser ju hur kvinnorna använder maskulina kläder och mår bra av det. Men männen vågar inte bejaka sin kvinnliga sida.
Själv håller han sig inte bara till herravdelningen när han ska köpa kläder.
Han är lång och smal och tycker att de flesta herrbyxor får honom att se ut som en hiphoppare.
Huvudsaken är att man tycker att attributen är fina. Vare sig det är läppstift eller slips.
- Om man har en öppen hand innebär det att man också kan ta emot saker och ting. Man har inte näven knuten som om man ska försvara sig.
Kramar
Han tar en klunk mjölk och berättar om ett tillfälle i somras. Han var på Sápmi Awards i Jokkmokk när en kvinna kom fram till honom och berättade om den förändrade inställningen bland unga samiska killar.
- Hon sa: "Stefan, du har ju skapat ett mode här. Killarna sitter och pratar om känslor så att tjejerna får säga åt dem att nu får ni sluta med det där - annars går vi!"
Även om det kanske bara gällde en liten grupp ungdomar tycker han att det är roligt om han kan bidra till en förändring.
Under hans första mandatperiod samlades ledamöterna efter plenum i ett fönsterlöst rum, ställde sig i en cirkel och kramade varandra. Han tycker att kramar kan vara viktiga för att skapa en kollegialitet och ett klimat där man kan prata med varandra.
- Man ska kunna krama om en annan människa utan att det är en invit till något annat än att visa "åh, vad jag tycker om dig". Nu kramas vi inte längre i en cirkel efter plenum, men visst är det fortfarande en hel del kramar
i Sametinget.