Marina sneglar på polisyrket

I ett fint vintrigt sceneri ligger Luleälven vacker och spegelblank nedanför Selbergs hus i Harads. Här bor luciakandidat nummer tio med sina föräldrar. Det blir en trevlig intervju. Marina Selberg har nämligen ett otvunget sätt med skrattet ständigt lurande i bakgrunden. Samtidigt står fötterna stadigt i Haradsbygden sandjordar. I dag läser hon historia på distans och jobbar extra inom hemtjänsten. Historiepluggandet är kopplat till polishögskolans antagningskrav. För det är mot polisyrket Haradstjejen sneglar. - Jag tänkte bli psykolog, men jag tror att ett mer praktiskt yrke passar mig bättre. Polisjobbet är viktigt, ett intressant och samhällsnyttigt arbete. Kan du tänka dig att bli polis i glesbygden, som i TV-dokumentären om poliserna Vilhelmina? - Faktiskt började detta med polis när jag var liten och var i fjällen. Jag tänkte att "gud vad härligt de där poliserna har som får glida runt på skoter i fjällen hela vintern". Nu har jag insett att de nog gör annat också, tillägger hon smått självironiskt. - Norrmalmspolisen eller Kalixpolisen? Tja, jag skulle tro att man gör Stockholmspolisen ett tag. Men alltså, jag är ju en byfåne och Harads är hemma. Fast jag vet inte. Man måste väl göra litet annat innan man kan slå sig till ro här med hus och familj? Ung i Harads? - Nja, det blir så roligt som man själv gör det, filosoferar Marina Selberg, under gymnasietiden boende i Boden och som även varit göteborgare ett tag. Jag känner att fördelarna med att bo här överväger mot att bo i stan´. Om jag vill shoppa tar jag bilen och åker till Luleå vilket är lättare än att göra motsatsen om jag vill köra skoter, åka snowboard eller gå ut med hunden i skogen. Förvånas förresten inte om ni ser luciakandidat Selberg svischa förbi i träningsoverall när ni passerar Harads. Svettig fysisk träning pågår inför polisutbildningens fystest. - Svenskaprovet har jag klarat och fystestet är i januari. Man kan föreställa sig Marina Selberg i en annan roll än polisens: På scenen, som musiker och skådespelare. Hon har gedigen bakgrund via tre år på musikprogrammet vid Björknäsgymnasiet i Boden. Jodå, visst står två gitarrfodral och lurar i ett hörn i vardagsrummet. En akustisk, en halvakustisk. - Jag hade sång som första instrument, gitarr som andra. Nu blir det mindre musik än då, men jag är en sådan där som sjunger jämt och klinkar gura. Mest för min egen skull. Dock också för andras skull. Marina Selberg är med i Haradsrevyn som har sin stora dag i februari vid premiären. - Vi är faktiskt i gång hela året på olika spelningar, konferenser och sådant. Kamraterna i Haradsrevyn petade bort mamma som mest beundrad person. - Alla andra luciakandidater brukar svara "mamma", säger hon fnissande innan vi tar oss ner till älven för att knäppa en knippe bilder.

Marina sneglar på polisyrket

Marina Selberg förespråkar upplevelsen av Luleälven framför spaning på Spy bar.I alla fall som det känns i dag.- Jag är nog en byfåne, småskrattar hon och anger polisyrket som närmaste livsmål.

Marina Selberg förespråkar upplevelsen av Luleälven framför spaning på Spy bar.
I alla fall som det känns i dag.
- Jag är nog en byfåne, småskrattar hon och anger polisyrket som närmaste livsmål.