Stilla musik ljuder försiktigt i Harads kyrka vid 16-tiden på lördagen. In genom kyrkfönstren silar solljuset och Luleälven syns glittra nedanför byn.
Det kunde vara en fin om än kylig vårdag i Edeforsbygden. I stället har mörka moln drivit in. Församlingen saknar i dag en sjuårig flicka som i torsdags omkom i en tragisk olycka med en fyrhjuling.
Levande ljus
Med tunga steg har hundratalet människor från bygden vandrat in genom kyrkporten för att sörja och få tröst. Levande ljus brinner längst fram i kyrkorummet.
Kyrkoherde Lennart Åström inleder med orden:
– Vi är här för att söka tröst och dela den med andra. Vi sitter nära och lutar oss mot varandra.
Efter en stund får alla möjlighet komma fram och tända ett eget ljus och sätta ner på ett bord. Det går även att skriva en sista hälsning på utlagda pappersark.
Tårar
Många tårar blir det från de som samlats. Själv glömde jag pappersnäsdukarna, konstaterar jag med blanka ögon på kyrkläktaren.
– I dag behöver vi mycket ljus i det som är svårt och i det som är mörkt, förklarar Lennart Åström. Ljusen som ni tänt här i dag skingrar inte bara mörker. De värmer.
Det där händer inte mig, funderar han om vanliga resonemanget gällande livets plötsliga slut.
– Nej, det händer andra. Så sorgligt. På TV, långt borta. Men plötsligt blir det väldigt, väldigt nära och kommer innanför skinnet.
Hårt slag
Händelsen har drabbat Edeforsbygden hårt, understryker Lennart Åström efter minnesstunden.
– Det här sätter spår. När något tragiskt händer uppstår ringar på vattnet. Familjen, vänner, släktingar och barn drabbas. Alla känner alla och sorg smittar precis som glädje.
På måndag morgon finns Lennart Åström i flickans klass tillsammans med skolpersonal.
Kriscentrum
POSOM-gruppen upprättade i torsdags i ett kriscentrum i församlingshemmet. Bengt Nilsson, Räddningstjänsten, Kent Isaksson, områdespolis, Bengt Sveder, informationsansvarig vid Svenska kyrkan och skolsköterskan Agneta Toolanen, Fria Emilia, närvarar också vid minnesstunden.
– De närmast drabbade tas hand om sjukvården, tydliggör Bengt Nilsson. Vi tar hand om de som är mer i periferin, de som är indirekt drabbade och som vill ha svar på frågor och funderingar. Och vi skapar ett ställe där de får prata med varandra.