Hon kommer ursprungligen från Serbien och maken Emil från Kosovo.
– Vi har överklagat utvisningsbeslutet och domstolen skickade tillbaka det till Migrationsverket för det fanns vissa fel. Framtiden är väldigt osäker, säger Snezana.
Familjen kom till Sverige 2013 och till Harads tre år senare. Makarna har tre barn på 15, 11 och 9 år gamla.
– Vårt yngsta barn är född i Gällivare. Vi har även ett barn med funktionsnedsättning och ett som utreds för en diagnos. Jag är jättenöjd med Harads skola för barnen, säger Snezana.
Paret berättar att de kämpat hela tiden för att få stanna i Sverige och har byggt upp sitt liv i Harads.
– Vi känner oss diskriminerade jämfört med andra flyktingar från Ukraina. De flyr från krig men vi gör också rätt för oss. Vi har lärt oss svenska själva, har fasta jobb och boende och betalar skatt. Det känns fel att utvisa oss när vi också försöker ge något tillbaka till Sverige, säger Emil.
Ni har valt jobb i vården?
– Vården är bäst. När jag kom till Sverige så hittade jag mitt drömyrke här. Därför har jag också pluggat till undersköterska och bekostat utbildningen själv. Jag vill vara med gamlingarna, för det känns jättefint. Vi vill också bli gamla och bo kvar i Harads, säger Snezana.
Under sina besök hos Migrationsverket har de sett en lapp med budskapet att det behövs folk som jobbar i länet.
– Vi har läst lappen och den passar in på oss, säger Snezana Licina.