Hon vet inte hur hon kommer känna nästa vecka. Det är ett noga övervägt beslut och hon har planerat för den här dagen, den sista, i ett år. Ögonen blir blanka när hon säger det, men tillägger att det inte handlar om sorg.
– Jag kommer att åka bort ett tag och hälsa på barnbarnen.
Britta Jonsson Lindvall vet inte vad hon ska ägna sig åt framöver.
– Ett problem är att jag är så nyfiken på gästerna och jag kommer att hälsa på, men jag måste börja trampa nya stigar. Det finns fler projekt i livet.
Vägen till succén med Treehotel har varit kantad med kurvor. Hon berättar att det har varit en tuff, men också väldigt rolig och lärorik resa.
– Herregud så mycket tokigt jag gjort.
Men vi ska börja den här historien från början. Britta är sjuksköterska och hon jobbade på Bodens lasarett. Sista åren innan hon började på Bykraft 1996 arbetade hon som föreståndare på sjukhemmet i Harads.
Vad fick dig att ta steget?– Jag drev ett vårdprojekt i Ryssland åt Bodens kommun.
Kommunen undrade om hon hade ett företag där hon kunde driva projektet för att undvika sammanblandning med tjänsten på sjukhemmet.
– Jag var mycket i Ryssland och det kändes som att jag inte visste var jag hörde hemma. Jag började fundera på varför jag var där när min egen by höll på att dö.
Hon kom på att hon egentligen inte kände till sin egen bygds historia. Hon och hennes man Kent Lindvall började gräva efter sina rötter.
Under tiden på Bykraft drev hon många olika projekt, bland andra musikalprojektet Agnes och älven om Edeforsupproret och Edefors marknad.
– Men jag började bli less på att hålla alla dessa demokratiska möten där alla skulle komma överens. Det gick ju inte. Då var Jante stor i byn, men nu är Jante död och begravd, säger Britta Jonsson Lindvall.
I samma veva sökte Länsarbetsnämnden en projektledare till ett treårigt projekt som gick ut på att locka män till vård, skola och omsorg. Syftet var att bryta mönster och Britta fick jobbet. Med ett skratt berättar hon att hon kallades "Bryt-Britta".
Samtidigt hade hon fortsatt med ideellt arbete inom Bykraft, som då öppnat pensionat i det kulturmärkta hus, som idag är Brittas pensionat.
– Vi fick fler och fler bokningar.
Till slut slutade hon som "Bryt-Britta". I stället tog hon över pensionatet och säger att det var viktigt att få bestämma själv. Först hade hon en idé att inreda det som ett sjukhus och köpte in gammal utrustning från Bodens sjukhus. Men när inredningen var på plats visade det sig att en del gäster blev livrädda.
– Så tokigt, man kan ju inte skrämma gästerna så det konceptet lade jag ned. Jag ska berätta en historia, som jag aldrig berättat tidigare. I samband med tävlingar i Storklinten kom en stor grupp skidungdomar hit. På kvällen berättade jag historier om spökena här i huset. På morgonen när jag frågade om de sovit gott hade en av dem inte gjort det. Han trodde att det spökade när sängen mitt i natten hade börjat hoppa. Sannolikt hade anordningen som höjer och sänker sängen hängt sig, säger Britta.
Vare sig hon eller Kent har varit rädda för att testa olika saker när de drivit sina projekt. De har jobbat hårt för att lyckas.
Det kom många gäster till pensionatet, men det gav inte tillräckligt med lön. Hon köpte kommunens förskola och gjorde det till vandrarhem och tog över begravningsbyrån. Det blev mer att göra, men inte mer pengar.
– Jag sa till Kent: "Nu slutar jag". Jag kände att jag inte kunde fortsätta att jobba dygnet runt.
Vid den här tidpunkten var Britta inne på att gå tillbaka till den offentliga sektorn. Men så gjorde Jonas Selberg Augustsén filmen Trädälskaren 2008. Den filmen har en central roll i nästa skede av Brittas och Kents liv, liksom Centek.
Britta hade aldrig bedrivit hotell- och restaurangverksamhet.
– Och plötsligt blev jag kock, säger hon och skrattar. Och nu är jag en berömd kock.
Britta gick Centeks utbildning Turistanläggningars form och funktion. Då först förstod hon hur viktigt det är hur anläggningen är utformad.
Hon hyrde Jonas trädkoja och för första gången kom det riktiga turister till Harads från Stockholm. Efter ett par säsonger satte sig paret ned och pratade.
– Vi bestämde att det är det här vi ska göra, bygga hotellrum i träden. Vårt mål var att få ut lön och det har vi nått.
Idag har de 17 anställda.
Treehotel var också ett sätt för Britta och Kent att göra något för bygden.
– Vi har alltid jobbat för byn. Redan när vi började med det här projektet visste vi att pensionen inte var många år bort och därför hade vi bråttom att bygga upp det, men tanken har aldrig varit att bita sig fast. Herregud vad mycket jag har lärt mig på den här resan. Det känns naturligt att sluta nu.
Namnet Brittas Pensionat kommer nu att försvinna i och med Brittas pensionering. Istället blir Treehotel och Treehotel restaurang samlingsnamn för boende, hotellrum och pensionat.
Britta Jonsson Lindvall och Kent Lindvall är majoritetsägare i hotellet som ska säljas och den processen pågår. När Britta slutar går Mia Hogane in som verksamhetsansvarig och styrelseordförande Britta Stoltz-Lundström går in som VD.
Britta tror inte riktigt att hon ännu har förstått vad de gjort ute i världen där Treehotel har blivit ett starkt varumärke. Även om det har varit roligt att träffa kändisar så säger hon att alla som kommer till dem är V.I.P.
I konceptet ligger att aldrig avslöja vilka som bor hos dem. Det blev i somras en ordentlig krock när Justin Bieber kom till Harads och det kom dit journalister.
– Han trodde att jag brutit ett förtroende. Det skulle vi aldrig göra för det vore förödande för vårt varumärke och en fara för vårt koncept. Jag tycker det var sorgligt att han inte fick den upplevelse som vi ville ge honom.
Hon tycker det skulle vara roligt om Zlatan, Obama med fru och Oprah Winfre checkade in någon gång. Själv sätter hon punkt.
– Jag tror att de kommer sakna mitt skratt.