Redan där börjar den fars som gästerna senare ska skratta ohejdat åt.
Sofia Lindvall står nervöst i foajén. Det är andra gången hon regisserar Haradsrevyn som har sin åttonde premiär. Så här strax innan kan hon beskrivas som inge frisk, men med hopp om bättring. Precis vad pjäsen handlar om.
160 personer (fullsatt) sitter småkvittrande på sina platser. De har helkväll att se fram emot, revy och sedan dans. Huvudpersonen i pjäsen är Inge Frisk, som äger det Spahotell där personalen planerar annat än att göra människor friska. De vill göra hela Edefors till en fristat. Fast det kostar 33 miljoner, 3333 tusen, 333 kronor och 33 öre.
Öppningen av historien är när Inge Frisk som spelas av Terese Renberg mixtrar med en lampa och får ström i sig och ramlar i golvet. Personalen konstaterar att han är död, fast är det så? Snabbt stoppar de ner Inge Frisk i en väska, bara det en konstart som fick publiken att vrida sig av skratt. Personalen vill gömma honom för att hinna ändra hans testamente.
Samtidigt irrar paret med den dominerande frun och kuvade maken omkring. De söker sin svit, men den hittas aldrig. Däremot lär sig den ständigt jasägande mannen, Mikael Midbjer, att säga nej. Det genom en raffinerade åtgärd av hotellets terapeut som får honom att vända ordet på japanska valutan yen. När han lite senare sliter upp skjortan och sjunger om sin nyvunna förmåga är både de på scenen och publiken i högform.
Anna Bergström spelar Lotta Långström från Försäkringskassan. Hon dansar in och berättar att hon söker efter Inge Frisk, men personalen gör allt för hon ska misslyckas. Hon slår fast att alla på stället är idioter.
Det finns många vändningar av ord och syftningar som är helt briljanta i denna föreställning. Det heter att ett gott skratt förlänger livet, undrar om inte alla på premiären har fått några år till. Det kan i alla fall inte ha gjort ont.
Vilket de har en frisk historia att tacka för.