Domstol på stupkanten
Vattnet från diket rev med sig tusentals kubikmeter sand och en enskild väg. Frågan om Vägverkets ansvar för detta dryftades i Miljööverdomstolen på tisdagen. En svårighet som konstaterades var bristen på dokumentation när väg 97 byggdes.
INTE VÅRT ANSVAR. Vägverket bestred ansvar för diket och vägtrumman. Johan Berkelius, verksjurist vid Vägverket, förklarade varför. Rättens ordförande Anders Holmstrand och Hans Överby, länsstyrelsen, längst till höger.
Foto: Håkan Zerpe
Föreningen har en enskild väg som togs av det ras som inträffade 2004. Vägen går ner till älven och fyra fritidshus som ligger där.Nu har domstolen syn för att få en bild av läget på plats. Tidigare på dagen hölls mer regelrätta förhandlingar i Boden.Oomtvistat är att en 20 meter lång vägtrumma under den enskilda vägen inte orkade stå emot den mängd vatten som strömmade mot den på sin väg till älven. Diket som går till trumman tar emot vatten från dikena längs väg 97, men även området ovanför vägen.2005 beslutade länsstyrelsen i ett föreläggande att Vägverket skulle lägga en tät rörförbindelse förbi skadeplatsen jämte utföra erosionsförebyggande åtgärder vid ravinen, återställa det igenslammade diket nedanför raset och rensa bort sediment som fördes ner till dikets mynning i älven.Överklagan
Vägverket överklagade till Miljödomstolen. Länsstyrelsen fick rätt under första punkten, men domstolen förde tillbaka delen gällande återställning av diket och rensning till länsstyrelsen för fortsatt handläggning.Vägverket överklagade vidare till Miljööverdomstolen.Och där står vi nu i duggregnet.Knäckfrågan är alltså vem som bär ansvar för vad som hänt. Och därmed vem som ska betala återställningen. Den beräknas kosta upp emot en miljon kronor, kanske flera.Arbetet och projekteringen bedöms som en rätt komplicerad process.Vägverket vill att länsstyrelsen föreläggande upphävs, men kan tänka sig solidariskt ansvar tillsammans med vägsamfällighetsföreningen.Bakåt i tiden
Spåren leder bakåt i tiden, till när väg 97 byggdes om 1967. Vägverket var uppdragsgivare och AMS utförde jobbet. - Vi anlade ett 20 meter långt dike från väg 97. Resten av diket avbeställdes, förklarar Johan Berkelius, verksjurist på Vägverket. Vi har inte hittat någon annan dokumentation om detta.Ett dike grävdes i alla fall vidare mot älven. Trumman lades möjligen ner vid samma tillfälle.- Resten av diket kan ha tillkommit på dåvarande fastighetsägarens önskan. Denne kan ha haft behov av avvattning. På den tiden gjorde man ofta upp muntligt och fastighetsägaren kan också ha tagit direkt kontakt med AMS.Vägsamfällighetsföreningen är inte part i målet, men drabbad. Ordföranden Jan-Olof Lundberg får ge sin syn.Vittnen intygar
- När väg 97 byggdes grävdes diket och trumman lades ner. De som vi talat med och som jobbade åt AMS och Vägverket då kan intyga detta.Länsstyrelsen vidhöll tidigare uppfattning att Vägverket haft skyldighet att underhålla sin anläggning, det vill säga dike och trumma. Diket var ju en förutsättning för att avvattningen av vägområdet skulle fungera. Vägtrumman var felaktigt konstruerad och dåligt underhållen. Någon annan än Vägverket borde inte ha haft intresse att gräva ut diket i nuvarande utformning, resonerade länsstyrelsen.
Så jobbar vi med nyheter