Förra året beslutade kommunpolitiker om att tillsätta en extern utredning för att ta en närmare titt på bland annat arbetsmiljön vid Resursverkstaden och tidigare Integrationsenheten. Utredningen föranledde ett anonymt brev som skickats till kommunen.
Efter utredningen har Lena Asplund, chef för Arbetsmarknadsenheten, fått i uppdrag att tillsammans med företagshälsovården ta fram ett förslag till åtgärder, främst vad gäller den psykosociala arbetsmiljön med ett särskilt fokus på värdegrunden enligt kommunens fastställda medarbetar- och ledaridé för resursverkstan. Det arbetet pågår fortfarande, samtidigt vittnar personer om en arbetsmiljö som inte beskrivs som positiv.
– När man vaknar har man bara lust att stanna hemma, säger en person.
Vi har varit i kontakt med ett antal personer, både som fortfarande går till resursverkstan och personer som slutat. Gemensamt för de vi pratat med är att de vittnar om en ångestfylld arbetsmiljö, även om de påpekar att det också finns folk där som verkar trivas. Personerna vi pratat med är rädda för vad som ska hända om de framträder offentligt, vi har därför valt att hålla dem anonyma.
Resursverkstaden är enligt Haparanda kommun till för att möjliggöra individuellt anpassad arbetsträning och praktik för personer som är inskrivna inom omsorgen och socialpsykiatrin i kommunen. Resursverkstaden vänder sig också till personer som exempelvis är långtidsarbetslösa eller i behov av arbetsinriktad rehabilitering. Men enligt våra källor fungerar det inte alltid som tänkt.
– Om man säger att någonting är dåligt eller klagar på någonting till arbetsledare blir man bestraffad och sätts i arbetsuppgifter som inte är lämpliga utifrån din hälsosituation, säger en person som tidigare varit på resursverkstan.
– De sätter dig i tyngre jobb än du klarar av, och resursverkstan ska ju också vara en rehabilitering, fyller en annan i.
De beskriver också att personal ska ha uttalat muntliga varningar till personer som varit sjuka om att arbetstiden kanske inte förlängs om en person är sjukskriven för ofta.
– Har man varit sjuk mycket då kan man få höra att ”det är inte säkert att du får fortsatt”. Det är små hot hela tiden för att man ska känna sig osäker om jobbet. Då vågar man inte säga någonting, man vågar knappt vara sjuk.
De beskriver det som ett slags maktmissbruk.
– Man tar emot människor för rehabilitering och har hela tiden tidsbestämt, och sedan ett hot om att du inte får fortsätta, säger en annan person.
Personer vi pratat med ska också blivit uppmanade att sluta med sina mediciner.
– (Personal) sa att jag åt medicinen helt i onödan, säger en av dem.
Till skillnad från de personer vi pratat med är Lena Asplunds upplevelse av stämningen vid Resursverkstaden en annan.
– Jag tror mig veta att den är bra. Det finns alltid missnöjda personer. Det som är beklagligt är att man inte tar upp det med den man kanske kan lösa eventuella missförstånd, eller vad det kan vara.
Angående att personer ska ha fått uppgifter som de inte klarat av har Asplund svårt att kommentera.
– Jag har jättesvårt att kommentera enskilda upplevelser eller händelser. Man måste ju prata med oss om sådana här saker med, säger hon och menar att hon inte känner till någon sådan händelse.
Att det ska ha uttalats muntliga varningar kring jobb känner hon inte heller till.
– Jag kan inte tänka mig att det skulle hanterats på det viset.
Hon menar att ledningen för Resursverkstaden vill föra en dialog med personer om de skulle uppfatta att det finns ett missnöje.
– Och försöka lösa det.
Att personer ska ha uppmanats att sluta med mediciner kan hon inte heller tänka sig stämmer.
– Vi jobbar inte så, säger hon.