Båda sönerna har diagnosen adhd. Det var så Daniel Palovaraa kom i kontakt med familjeterapeuten Valle Olsson.
Ju mer kunskap han fick om diagnosen, desto mer väcktes misstanken om att han själv hade den.
Under hela sitt vuxna liv har han gått från arbetsplats till arbetsplats, oförmögen att behålla en och samma tjänst någon längre tid.
- Jag har alltid haft stora problem med koncentrationen. Men det har aldrig varit någon som misstänkt adhd. Hade jag behandlats tidigare hade allt sett annorlunda ut, säger han.
Men vägen från upptäckt till behandling har varit lång och svår.
Kände sig misslyckad
Det tog fyra månader innan han fick tid hos en läkare på Haparanda vårdcentral som i sin tur skickade remiss till landstingets enhet för vuxna med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. I 18 månader fick han sedan vänta innan det var dags för utredning. Slutligen tog det fyra månader innan han fick träffa en läkare som kunde ordinera rätt medicin.
- När det var som kämpigast ville jag bara ge upp. Att må så och uppleva det helvete som jag gjort, det önskar jag ingen annan. Jag kände mig misslyckad som pappa, inte värdig och otroligt liten, säger han.
Gick ut över familjen
Koncentrationssvårigheter och brist på impulskontroll var de största problemen. Och det gick ut över dem han älskar mest: familjen.
- Jag gick i taket för ingenting. Nu när jag fått medicin så hinner jag tänka efter och få perspektiv på saker och ting.
I dag njuter Daniel Palovaraa av livet tillsammans med sin fru och deras tre barn.
Att åka med sönerna på badhuset var tidigare något han undvek - i dag gör han det med glädje.
- Självförtroendet har vuxit och jag klarar av eventuella motgångar mycket bättre.
Även arbetssituationen ser ut att ljusna.
- Till sommaren verkar det lösa sig med fast jobb, säger han med ett leende.