Ljudet av band som Kizz, Metallica, Deep Purple, AC/DC och Mötley Crue hörs från Ungdomens hus i Haparanda varje torsdag. Det är rockkören The Lizz som övar. Just nu är man inne i förberedelserna inför att sjunga på invigningen av festivalen Vinterglöd i Haparanda i februari. Kuriren besökte en av repetitionerna.
Elisa Kokkonen har alltid drömt om en rockkör. För drygt ett år sedan blev det verklighet. Hon jobbade då inom Studiefrämjandet, postade idén på sociala medier och dagen efter fanns ett tiotal personer som ville vara med. The Lizz kunde därmed bildas i Studiefrämjandets regi och körledare blev Elisa Kokkonen. Det viktiga administrativa arbetet sköter Krista Uustialo.
Framträdanden bland annat på krogen Ponde, stadsfesten i Haparanda och skyltsöndagen har gjort att självförtroendet på scen har växt och närmast väntar alltså festivalen Vinterglöd.
– Alla är engagerade och vill utvecklas, bli bättre på att sjunga och uppträda, säger Elisa Kokkonen.
Framöver vill kören vill gärna få in fler killar, sju av nio medlemmar är i dag kvinnor.
– Det vore bra för soundet. Men rock är ju väldigt mansdominerat så på det sättet är det lite kul att vi är så många kvinnor, säger Elisa Kokkonen.
Lasse Laulajainen är en av dem som har lockats till The Lizz.
– I alla körsammanhang verkar det vara svårt att locka män att vara med, konstaterar han.
Han har sjungit i kör sedan 1980-talet, ändå blev han oerhört imponerad när han kom till den första repetitionen.
– Det var helt fantastiskt. Jag har sjungit mycket klassiskt innan och sjunger visor i en annan kör. Det här har blivit som en ventil, säger han.
Pia Innala håller med om att det är särskilt roligt att sjunga rock i kören.
– Jag har sjungit i kyrkokör innan, men det var inte riktigt lika roligt som det här, säger hon.
Medlemmarna väljer tillsammans ut vilka låtar man ska sjunga och gemensamt för alla är att de har en ganska bred musiksmak. Sista ordet när det gäller låtval har körledaren, men det brukar inte vara några problem att komma överens.
– Vi kompromissar ganska mycket, säger Nadja Lahikainen.