Stig Isaksson har arbetat som psykolog i 25 år; inom barnpsykiatrin, vid Johannisbergs ungdomshem och som skolpsykolog i Haparanda kommun.
Han hänvisar till nya rön avseende adhd (publicerad i The Lancet, brittisk medicinsk tidskrift).
Studierna, som gjorts på 1 500 människor med adhd och 1 500 människor utan adhd, har visat att människor med adhd har en förminskad hjärnvolym jämfört med dem som inte har adhd.
– När de jämför vuxna människor så är skillnaden inte lika påtaglig som den är på barnen. Det ger stöd för min hypotes, att det handlar om omognad. Det ger ett visst hopp att tänka att med ökad ålder blir problemen mindre, säger Stig Isaksson.
Stig Isaksson säger att det också finns teorier om att skolornas – samhällets – resursbrister är diagnosdrivande.
Alltså, att mer resurser till skolorna skulle vara ett alternativ till diagnoser.
– Ja. Om det finns en diagnos så känner skolan extra press att ge rätt stöd, säger Stig Isaksson.
Det uppges över tid ha funnits andra förklaringar än just diagnoser.
– På 1960- och 1970-talet var allt föräldrarnas fel, säger Stig Isaksson.
”Det finns mycket kunskap om vad människor med adhd behöver” säger Stig Isaksson.
– En egen dator är bra, datorn ger struktur, men den ska inte användas för mycket. Ett konstant flöde av information i kombination med bristande förmåga att sålla intryck ger ytterligare förhöjd stressnivå.
– Ett handikapp behöver inte vara ett handikapp om du hamnar i rätt miljö. Det är stora grupper i skolorna i dag och ett barn med en utpräglad adhd-problematik mår bäst i en grupp med max fem elever, säger Stig Isaksson.
Stig Isaksson säger att han sett otroliga förbättringar hos barn som fått medicinering mot Adhd:
– Adhd innebär ofta problem i skolan och medicinering kan göra att barnet inte är så överaktivt.
Kan inte alla bara få vara som de är?– Ja, det finns risker med diagnoser också, samtidigt som du avgränsar ett område så begränsar du också. Jag kan känna att vi är för fokuserade på problemet och lägger för lite vikt vid styrkor, säger Stig Isaksson.
Stig Isaksson säger att oaktat att resursbrist kan vara diagnosdrivande och att diagnoser kan begränsa så är det bra att människor får diagnoser:
– Många mår bra av att få veta och av att få rätt hjälp.