Önskar tak över huvudet

När Karl som egentligen har ett annat namn, lämnade Haparandafängelset var det med oro i bröstet. Bostadsfrågan var inte löst och då återstod endast två alternativ, enligt honom.
- Jag får väl skaffa mig ett tält eller övernatta på en parkbänk.
Han är kritisk till hur personalen på socialförvaltningen i Haparanda har hanterat hans ärende. Att tvingas leva utan bostad är enligt honom under all kritik. Under sin tid på anstalt både i Haparanda och i södra Sverige har han fått ordning på sitt missbruk som har varit en stor orsak till att han hamnat i klammeri med rättvisan. Att då skickas ut utan tak över huvudet kan vara lika med återfall, säger han.
- Konsekvensen kan bli att jag återfaller i mitt missbruk och det vill jag inte.
Karl har en son som bor på annan ort. Hans önskan är att kunna umgås med honom men även det blir omöjligt när han är bostadslös.

I fängelse i flera omgångar
Karl har suttit i fängelse i flera omgångar sedan 2003, förra året frigavs han från ett längre straff som avtjänades vid Karlskogaanstalten. Då återvände han tillbaka till Haparanda. Ett bråk i hans lägenhet ledde till att han vräktes från sin bostad och tvingades sälja sina möbler.
Sedan hamnade han åter på fel sida av lagen och de senaste 17 dagarna har han avtjänat sitt straff vid fängelset i Haparanda.
Enligt Karl har socialförvaltningen i Haparanda bett honom att söka behandling i Finland för sina problem eftersom här inte finns något behandlingshem som kan ge honom den träning han behöver. Kostnaden skulle vara 80 kronor per dag vilket han gick med på. Under den senaste veckan fick han dock besked att det skulle kosta 400 euro per månad vilket är omöjligt för honom att betala.
- Jag har en pension på 6.174 kronor per månad och vill ha råd att umgås med min son, därför tackade jag nej. I stället har jag begärt att de ska ge mig en bostad men jag har fått till svar att det inte finns någon.

Drogfri i dag
Karls högsta önskan är att få lära sig fungera som han uttrycker det, en vanlig Svensson i samhället. Sedan ett och ett halvt år tillbaka har han kontakt med en psykolog för att bearbeta sina problem, nu är han dessutom drogfri.
- Men jag får ingen lägenhet och det känns förjävligt. Enligt min uppfattning vill inte socialförvaltningen ha mig kvar i Haparanda. Jag får aldrig någon möjlighet till återanpassning, säger han.
Monika Johansson är biträdande socialchef vid Haparanda stad. Enligt henne behöver ingen gå utan tak över huvudet.
- Många vill ha en egen lägenhet direkt men det är inte enkelt att lösa. Däremot försöker vi ordna tillfälliga möjligheter som till exempel att bo hos någon bekant, på vandrarhem eller i vår jourlägenhet men den har mycket hög beläggning, säger hon.
I övrigt avstår hon från att kommentera Karls ärende med hänvisnig till sekretesslagen.