Hur blev du så framgångsrik?
- Jag har sedan barnsben varit intresserad av att göra affärer och jag har aldrig varit rädd för att arbeta. Jag fick min första lön som elvaåring när jag sommarjobbade på mejeriet i Stora Mellby där jag växte upp. Jag brukar säga att jag lider av "entreprenörssjuka". Jag har satsat långsiktigt och gillar inte snabba klipp.
Du bor på Bahamas. Lever du ett lyxliv?
- På det sättet att jag reser mycket och bor i ett vackert hus på en vacker plats kan man väl säga det men jag är inte intresserad av konsumtion. Jag fyller 66 i dagarna och behöver inte så mycket. Jag går i enkla kläder, kolla här bara (visar sin trasiga sko) och jag vill inte äta massor av dyr mat, speciellt inte nu när jag lyckats gå ner elva kilo (skrattar).
I samband med Haiti-katastrofen skänkte du 100 miljoner kronor till SOS barnbyar på Haiti. Få, om någon, skänker sådana oerhörda summor. Varför gör du det?
- Det var inte första gången jag gjorde det. Akelius Foundation skänkte innan dess 100 miljoner via SOS barnbyar för att bygga en helt ny barnby i Tirupati i Indien. Vi har hållit det hemligt hittills men jag kan släppa det till dig nu.
Jag är själv uppväxt under relativt fattiga förhållanden men mina föräldrar var alltid hjälpsamma gentemot andra. När jag hade börjat tjäna pengar så gav jag pengar åt min mor för att hon skulle åka taxi och slippa gå med sina dåliga ben. Men hon gick ändå och sa "Ska jag åka taxi när det finns så många fattiga i världen som behöver pengarna bättre?". Det gick rakt in i hjärtat.
Hur mycket tänker du skänka och på vilket sätt?
- Jag har noga övervägt saken och kommit fram till att jag ska skänka totalt tio miljarder kronor till utsatta barn, förhoppningsvis mer om jag lever länge. Stiftelsen Akelius Foundation som jag bildat har varit väldigt lyckosam och äger i dag cirka tio miljarder kronor. Stiftelsen går med vinst en miljard per år och vinsten ska gå till välgörenhet. På sistone har jag valt att samarbeta med SOS barnbyar men jag har tidigare samarbetat med Frälsningsarmén, i Moldavien och Lettland, och också varit på plats för att hjälpa till, bland annat i Libanon mitt under brinnande krig. Självklart ska mina barn och barnbarn få så att de överlever men jag ville gå ett steg längre än att skänka pengar till att köpa porschar och hälla ut champagne som ju är populärt nuförtiden.
Du nämnde ett alldeles speciellt mål, kan du berätta om det?
- Ja, målet är ta hand om 10.000 utsatta barn, att adoptera dem. Jag tar finansiellt ansvar för barnen fram till 25 års ålder tills de förhoppningsvis har en mastersexamen eller bra yrkesutbildning. Det känns enormt att få ge dessa utfattiga misshandlade barn en helt ny tillvaro, utan neddrogade alkoholiserade föräldrar och fattigdom. Jag ska stå för utgifter till mat, kläder och sjukvård men även annat de kan behöva under sin uppväxt. Under 2011 kommer delmålet 1.000 barn att klaras av i och med att barnbyn i Indien byggs färdigt.
Och framöver?
- Den 27 april ska styrelseordföranden i Akelius Foundation träffa styrelsen SOS barnbyar och erbjuda dem att bygga tio nya barnbyar vilket motsvarar ett åtagande av hundra miljoner per by under 25 år. Då hjälper vi 2.000 barn till.
Man ser aldrig bilder på dig i tidningar från fattiga områden, sådana som man ser ofta på olika kändisar. Är det medvetet?
- Ja, absolut. Jag ogillar den typen av "misärturism" som att besöka en zoologisk trädgård ungefär. Att gå omkring som vår drottning gör med en hord fotografer med sig för att få PR i Sverige, så får man bara inte göra. Det är ju barn med en egen integritet och intelligens. Ge dem mat, omvårdnad, musikinstrument, sportutrustning och sådant så att de kan leva som "vanliga" barn men stå inte där och posera, det är respektlöst.