Klockan tio på förmiddagen i morgon samlas de intagna i matsalen. Kyrkan kommer på besök och det blir julbön, julsånger och pepparkakor. På det sättet har julfirandet startat i många år på fängelset i Haparanda.
– Jag tycker det är helt okej att fira jul på en anstalt. Självklart är det jobbig när man har barn och nära och kära som man tänker på. Men man får göra det bästa man kan tillsammans med de andra intagna, säger Adam, 35, från Göteborg.
– Vi försöker göra julstämning här, vi gör så gott vi kan. De intagna är borta från sina hem, från sina barn, det är viktigt att göra det så bra som möjligt, säger kriminalvårdsinspektör Virpi Nilimaa.
Klockan två är det traditionellt julbord som gäller följt av utdelning av varsin julklapp.
– Maten är väldigt uppskattad, och att kyrkan kommer hit och alla sjunger julsånger tillsammans. Stämningen är viktig för de intagna, säger Virpi Nilimaa.
Hon har själv inte jobbat på julafton, men har hört kollegor berättat om firandet och flera gånger kommit förbi och varit med på julklappsutdelningen.
– Det är viktigt att komma ihåg att de intagna är ifrån sina familjer. Den där saknaden som de har, det är viktigt att ha förståelse för det och att samtala med dem.
På kvällen ordnar köket en tallrik med rätter som blivit över från julbordet. Klockan sju går firandet mot sitt slut och de intagna återvänder till sina celler igen.
För Adam blir det i år mat, bön, sånger och pepparkakor i Haparanda utan familjen i södra Sverige.
– Jag har en dotter som är fem år och en son som är åtta. Det gör ont i hjärtat såklart. Det här är ju en månad som man egentligen vill spendera med sin familj. Men nu sitter man här, och då får man göra det bästa av det. Man får skicka vykort eller ringa samtal, det är bara att fråga personalen så kan man få ringa till sina barn.
Anstaltens förtroenderåd har inför jul sparat ihop pengar och Adam har under en permission några dagar före jul varit ute och köpt lite godis till firandet.
Vad saknar du mest här inne?
– Det är friheten man saknar mest, såklart.
Han har bott i Göteborg sedan 1989, men suttit i fängelse på sju-åtta orter runt om i landet. Han har cirka en månad kvar att avtjäna i Haparanda av sitt straff på totalt 15 månader, och ska sedan genomgå rehabilitering för sitt narkotikamissbruk de sista månaderna av straffet.
– Det har varit så att jag har knarkat mycket och gjort många stölder kopplat till missbruket. Alla mina domar har varit stölder, snatterier och olovliga körningar.