Barn- och ungdomsnämnden i Haparanda har i december beslutat att ge förvaltningen i uppdrag att försöka få besök av narkotikahund vid återkommande tillfällen under läsåret i lokaler där ungdomar vistas. Den som lyfte frågan var Sofia Söderholm (M).
– På olika sätt får vi indikation på att det förekommer mycket narkotika i samhället men också faktiskt i våra skolor. Det är helt oacceptabelt, säger hon.
– Vetskapen kommer liksom bakifrån och det går inte att veta exakt var det sker men att det sker och att det finns elever som kanske känner sig otrygga.
Hon menar att politikerna inte själva kan förändra synen på narkotika.
– Men det vi kan göra är vår skyldighet att göra. Det här ser jag att måste komma till, för det är det vi kan göra i det här läget.
Även om det i dag sker narkotikasök i skolor vill Sofia Söderholm att det ska ske mer kontinuerligt.
– Det ska ske återkommande under läsåret, det är ingen engångsföreteelse när man vet. Jag tror också det är så att vi vuxna inte ser allt som eleverna själva gör, därför behöver det vara återkommande utan att man har någon stark misstanke.
Robert Strömbäck är chef för hundgruppen inom polisen i Norrbotten. Han ser positivt på att politiker i Haparanda vill se återkommande besök av narkotikahund på platser där ungdomar visas.
– Det är bara bra, det är ett samarbete för att försöka få bort narkotikan och på skolor hör narkotika inte hemma.
Däremot är det enligt honom väldigt sällan som polisen hittat narkotika när de gjort sök på skolor i Norrbotten.
– Det händer väl lite oftare att vi kan få en markering att det funnits något i skåp. Då finns det möjlighet för både områdespolis och skolans personal att ta in och prata med eleverna i fråga. Det är lite för att upptäcka folk i riskzonen också.
Sofia Söderholm tror att fler narkotikasök kan göra att det blir mindre narkotika i miljöer som ungdomar vistas i.
– Det är inte bara i skolan, jag tycker att det här även ska ske på Ungdomens hus, på biblioteket, egentligen alla lokaler som är kommunala där äldre elever vistas.
– I dag är det så att vi har så mycket droger, det är inte en fråga om våra barn kommer att komma i kontakt med droger utan mer en fråga om när. Då tycker jag vi ska göra allt vi kan för att det där ”när” blir så långt fram som möjligt.