Kulturvecka i Kukkolaforsen

Årets kulturvecka bjuder bland annat på historiska vandringar längs den tre kilometer långa forsen, där bland annat sågverket och kvarnen demonstreras. De vattendrivna maskinerna förstördes av vårfloden 1968, men år 2000 reparerades de och allt sedan dess har demonstrationerna varit ett stående inslag under kulturveckan. I sågverket träffar Kuriren Per-Åke Thyni, som jobbat vid anläggningen sedan 1999. Han berättar att det finns en generator i den övre av de två kvarnarna, men konstaterar lite surt att de stoppas från att använda den. - Vi får inte koppla in oss på Ekfors nät. Om vi skulle använda generatorn skulle vi producera 1.500 kilowattimmar per dygn. Det motsvarar elförbrukningen i tio villor, och det är grön el. Vi har förlorat mycket pengar på det här. Att bygga en pata
En annan återkommande tradition är patan som byggs ut till forsens djupaste fåra, 90 meter ut. Det är där som siken kommer simmande och håvas upp. Längre tillbaka i tiden har man också håvat lax i forsen, men det är numera strängeligen förbjudet. Lars Oja är 73 år och har enda sedan barnsben varit med om att bygga patan, nu börjar dock åldern ta ut sin rätt och han sitter därför och tillverkar håvar. Då och då tittar han upp ur arbetet, och slänger några goda råd åt Martin Spolander, Mattias Spolander och de andra spolingarna som bygger patan. - Vi har försökt engagera folk i byn. Det här är en urgammal tradition och om vi inte gör något är det lätt att den dör ut med den äldre generationen, säger Johanna Spolander. Hägnan inspirerar
Johanna Spolander berättar att hon vill fortsätta att utveckla Kukkolaforsen, och erkänner att hon har har sneglat en hel del på Hägnan i Luleå. En dramatiserad tur med guider i gammeldags fiskekläder, och skådespelare i tidstypiska roller är en idé. - Det handlar mycket om sinnen, att man får känna smaka, titta. Ett levande museum, där man får ta på saker. Det här kan utvecklas hur mycket som helst. Kulturveckan avslutas med hemvändardagar den 11-13 juli.