Ingen har väl undgått att det fallit oerhörda regnmängder över länet i höst. Höga vattennivåer och översvämningar har kommit som ett brev på posten, så även i Torne älv. Men nu förundras till och med de mest rutinerade tornedalingar över vattennivåerna.
- Jag har inte sett sådana här nivåer i Torneälven sedan 1950-1960-talet. Man ser att älven ännu liksom buktar sig och det betyder att vattnet ännu stiger, säger Lars Sundelin, Hedenäset.
Slår vårfloden
Han har fört statistik över vårfloderna sedan 1960-talet. Men höstnivåerna har inte mätts, de brukar inte bli särskilt märkvärdiga. Intressant dock att jämföra hur årets märkliga höstflod står sig med tidigare år vårfloder.
- Jaha, där ploppade det till. Nu ska vi se, säger Lars Sundelin och tar upp måttbandet ur det rör som går ner i marken vid Kyrkudden i Hedenäset.
Ingen fara
Måttbandet visar att nivån nu ligger 2,62 meter under rekordnivån 1968. Det året var extremt, men årets vårflod får stryk med någon centimeter av tisdagens nivå, i alla fall.
Fredrik Spångmyr, jourhavande hydrolog vid SMHI, bekräftar att nivåerna är väldigt höga för att vara oktober.
- Vattenflödet i höjd med Pello är cirka 1.200 kubikmeter per sekund, men under stora vårfloder kan det vara uppåt 3.000, så det är ingen anledning till oro. Dessutom ska det bli kallare framöver så det lär inte stiga så mycket mer, säger han.
Men finska miljöministeriet slår fast att det handlar om rekordnivåer för oktober.
- Det är högsta nivån sedan vi började mäta år 1911, säger Bertil Vehviläinen, chefshydrolog vid Miljöministeriet.
Stoppar fisket
I Kukkolaforsen är det ingen som vågar sig ut på patorna som ligger nästan under vattnet. Enligt Svante Spolander brukar man ta in patorna när det är högvatten på hösten, men nu är risken för stor.
- Inte vill man gå ut nu, inte. Dessutom skulle patan nog åka iväg med strömmen om man börjar plocka bort virket, den blir för lätt, säger Svante Spolander.
Han kan inte heller minnas att det varit så högt vatten i oktober.
- Synd för dem på finska sidan som brukar fiska nahkiaisia (nejonögon) vid den här tiden. Det går helt enkelt inte och många har mist sina fällor, säger Spolander.
Längre nedströms får de luttrade öborna på Sölkäsaari åter ta fram båtarna för att ta sig in till Haparanda. Grusvägen ut till ön brukar svämmas över under vårfloden, men sällan på hösten.
Aki Maronen fick rycka ut och hjälpa sin mamma som bor på Sölkäsaari att ta fram båten igen.
- För en vecka sedan hade man kunnat köra bil på vägen, men nu finns det inte en chans till det, säger han och ror fram till sin väntande bil.