Redan i skolan kände hon ett engagemang och tvekade inte att tala om för rektorn när hon tyckte att någonting var fel.
– Jag har aldrig varit rädd för att säga vad jag tycker. Sedan har jag väl inte sett mig som någon politiker, säger Nina Waara.
Men under förrförra mandatperioden lät hon sig övertalas att ta en plats i barn- och ungdomsnämnden. Det ena uppdraget ledde till det andra och i dag är hon gruppledare för S i kommunfullmäktige. Om väljarna vill kan hon bli Haparandas kommunalråd efter höstens val.
Nina Waara är född i Torneå men flyttade i femårsåldern till Haparanda. Sedan dess har hon varit staden trogen, med undantag för fem år då hon utbildade sig till lärare i Umeå.
– Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma och en syster. Mamma sa det aldrig rakt ut, men jag förstod ju hur kämpigt det var och att vi inte hade så mycket pengar. När julen var över fick hon börja spara till nästa jul. När jag började tänka på det där så fanns det liksom inget annat parti för mig än Socialdemokraterna. Människors lika värde och rättigheter är viktiga värderingar för mig.
Mycket har hänt på 100 år, men kampen för ett jämställt samhälle är långt ifrån över, enligt Nina Waara.
– Flickor och pojkar har inte samma förutsättningar i dag. Tjejer uppfostras till att vara de som tar hand om familjen och att ha fokus på att alla ska ha det bra. Man pratar med flickor på ett annat sätt, bedömer deras utseende eller kläder medan man berömmer killar mera för deras sätt: ”oj vad du är stor och stark”. Många gånger tror jag att det här sker undermedvetet.
Under metoo förde hon ofta diskussioner med män i sin omgivning.
– De tyckte att ”det här är väl inte så farligt”. Jag sa att ”nej, inte för er för ni är inte kvinnor”. Som kvinna har jag tidigt blivit klappad på huvudet. Inte sexuellt utsatt men alltid förminskad, och det är lika illa att man blir förminskad på grund av sitt kön.
Speciellt utsatt kände hon sig som 25-årig nyutexaminerad lärare. Hon säger att samma attityder fortfarande finns i politiken.
– Jag är inte ung, men i politiksammanhang är jag kanske ung (41 år). Vissa äldre herrar har svårt för att det kommer en ung kvinna som vågar säga vad hon tänker och tycker.
Har det blivit bättre under dina år i politiken?
– Ja, och jag tycker att mitt parti har ett väldigt bra tänk med att det ska vara varannan kvinna och varannan man på alla listor till nämnder och styrelser. Så är det inte i alla partier. Det är bara att titta här i Haparanda, här är det männen som styr. Det finns inte många kvinnor på högt uppsatta positioner.
Förebilder är viktiga och Nina Waara gläder sig extra mycket åt tillsättningen av Magdalena Andersson som statsminister.
– Vi måste lyfta unga tjejer och få dem att förstå att de har precis samma rättigheter som killarna. Det är ett bra steg att vi har fått en kvinnlig statsminister, även om jag är förvånad över att vi är sist av de nordiska länderna.
Sociala medier har gjort det generellt tuffare att vara politiker. Nina Waara nämner händelserna kring partikamraten och nyutnämnda civilministern Ida Karkiainen, som hamnat i blåsväder efter publiceringen av en gammal bild där hon påståtts göra en nazisthälsning.
– När du får ett drev emot dig är det inte lätt att försvara dig, då är du ganska ensam. Jag har själv inte blivit utsatt hittills som tur är. Men jag ser ju, som nu med Ida på nära håll, hur saker tas från sitt sammanhang och kan bli något helt annat. Det är ett stort problem.
Nina Waara upplever att kvinnor ofta far illa i politiken, också av andra anledningar.
– Kvinnan har mycket mera press på sig. Du ska fortfarande vara den här duktiga mamman, hålla huset i skick, gärna ha värsta och nyaste inredningen, samtidigt som du ska träna och hålla dig i form. Det är så många yttre krav. Oavsett om det är i politiken eller på din arbetsplats så ska du också ha en karriär.
I Haparanda tar männen ut färre föräldradagar jämfört med de flesta av Sveriges kommuner. En orsak är att många jobbar borta i gruvorna i Malmfälten och Pajala.
– De åker iväg på veckorna. Kvinnorna blir kvar och tar hand om barn och hem. Här känner jag att Haparanda har mycket att jobba med.
Vad kan politikerna göra åt det?
– Vi måste se till att få fler arbetsplatser här i Haparanda så att man kan stanna kvar på orten och inte behöver pendla.
Pandemin har inneburit en prövning för gränsborna. Inte minst för Nina Waara som har rötterna på finska sidan.
– För mig har Haparanda och Torneå alltid varit samma stad, jag har inte sett någon skillnad, tills då gränsen stängdes. Det skär i mitt hjärta när jag läser kommentarer där det handlar om ”vi och dom”. Ett tag lät det som att coronan och allt annat dåligt kom från Haparanda, då blir det inget bra klimat.
Framöver vill hon se ett starkare samarbete städerna emellan.
– Det finns otroligt mycket mer att göra. Jag vet att många Haparandabor tycker att vi klarar oss själva, men jag tror faktiskt inte det. Vi är beroende av varandra. Vi hade aldrig fått hit Ikea om inte Torneå funnits så nära.
Hon är väl medveten om att Haparanda ofta ligger illa till i jämförelser mellan olika kommuner, exempelvis när det gäller ungdomsarbetslöshet och barnfattigdom. Hon har även arbetat vid Kronofogden och fått en inblick i människors ekonomiska svårigheter.
– Där såg man också att föräldrarnas problem ofta går i arv till barnen. Haparandaborna har ganska dåligt självförtroende, man tror inte att man kan bli någonting för att man kommer från Haparanda. Det är viktigt att vi bryter det. Fast föräldrarna har en låg utbildning så kan man bli vad man vill.
Nina Waara har ett valår att se fram emot, och hon gör det med höga förväntningar. S förlorade makten 2018 och kommunen har nu ett minoritetsstyre med C, M och KD.
– Det känns jättespännande att gå in i valarbetet. Vi har ett intressant läge men ingenting är givet.
Två S-märkta Haparandapolitker har på senare år tagit steget till riksdagen och sedan utsetts till ministrar. Först Sven-Erik Bucht och nu Ida Karkiainen.
Får vi se Nina Waara göra samma resa?
– Ha, ha, nej, jag håller mig till kommunpolitiken. Målet är ju att Socialdemokraterna ska ta tillbaka makten och att jag får förtroende att kliva in som kommunalråd. Just nu har jag inga ambitioner i rikspolitiken, säger hon.
Och tillägger:
– Men man ska aldrig säga aldrig.