För andra året bjöd Svefi i Haparanda in politiker och minoritetsspråkshandläggare från de olika förvaltningsområdena.
Men bara Haparanda, Övertorneå och Kalix deltog vid evenemanget.
- Det är tråkigt. Förra året var det fler representanter och då var även fler politiker med, säger Raija Hiivala, Svefi.
Diskussionen kretsade kring vad det innebär att ingå i ett förvaltningsområde, vad kommunerna hittills gjort och hur framtiden ser ut.
Enligt Perarne Kerttu (C) är Haparanda på rätt väg, även om målsnöret är en bit bort.
- Vi har en god dialog där det inte finns några begränsningar i diskussionerna. Sedan kanske vi inte nått så långt som vi önskat - än.
Fler samråd
Något som Tore Hjorth efterlyser är fler mötestillfällen mellan minoritetsorganisationer, kommun och lokala myndigheter.
- Samråd ska ske i alla frågor som rör minoritetsorganisationerna på något sätt, då räcker det inte med två per år, säger han.
Perarne Kerttu håller med om att två möten är i minsta laget.
- Vi kommer nu att kalla till möte med representanter från kommunens olika förvaltningar för att kunna ställa de frågor som intresserar minoritetsgrupperna. Det ser jag fram emot. Ju mer man diskuterar det här, desto mer förändras attityderna.
Språkkunskap merit
Representant för Kalix kommun var Reijo Tarkkonen.
Att vid samma tid om ett år få berätta om ett äldreboende för finska och meänkieli är hans förhoppning.
- Det vore trevligt att kunna imponera lite, säger han.
Att tala ett minoritetsspråk anses ofta som en merit i Haparanda och Kalix, vid till exempel arbetsansökan.
I Övertorneå gör det sällan det, enligt Leif Häggbo som representerade Övertorneå vid evenemanget.
Däremot menar han att meänkieli och finska fått högre status i kommunen.
- Det finns ett erkännande både för sig själv och utåt sett, det har blivit mer legitimt och lite finare med meänkieli och finska, säger han.