Med jämna mellanrum rapporteras att barn och ungdomar läser allt mindre. En som propagerar för att språket måste bli mer lustfyllt är formgivaren och ordmakaren Björn Ed från Stockholm.
– Språket är ett hantverk, det gäller ju att tänka; är det här något som blir kul att läsa?
Björn Ed prisades nyligen för sina design- och formgivningsinsatser under 40 år på svenska museer. Han får priset bland annat för arbetet med utställningen Lekstäver och orddjur, som han tillsammans ord- och bildkonstnären Magnus Lönn står bakom. Utställningen är i vår ute på turné i Norrbotten.
Kuriren träffar Björn Ed på biblioteket i Haparanda, där utställningen just nu visas. Han slår sig ned på en liten bokstavspall, men reser sig snabbt igen och visar entusiastsikt upp utställningens olika delar. Han läser några ramsor högt och berättar om de olika bokstävernas utseende och form. X, Y, E och A tillhör estetiskt hans egna favoritbokstäver.
Formmässigt tycker han annars inte att de nordiska språken är så kul att jobba med.
– I svenskan är det så vassa kanter. Om man tittar på en italiensk bok till exempel är det massor av runda bokstäver, det liksom rullar. Ta tidsskriften Arkitektur. På svenska är titeln väldigt kantig, men på italienska blir den oerhört vacker.
Han berättar om läs- och skrivsvårigheterna han hade som barn och hur han fick kämpa för att få orden rätt.
– Vem som nu har hittat på dyslexi. Och hur fan stavar man till dyslektiker? På min tid sa man ordblind. Jag fick öva mycket och minns att jag undrade varför ”och” stavades O,C,H. ”Cykel” var också ett helvete att stava till.
Det som utställningens besökare har möjlighet att lekfullt göra med orden närmar sig språkets kärna på ett helt annat sätt än vad det strikta och styrda i till exempel den akademiska världen gör, tycker Björn Ed.
Bland klossarna och bokstäverna i trä som ligger utspridda i utställningens hörn på bibliotekets bottenvåning finns inga pekpinnar som hindrar att ord som tomtenatt, himlaskog, soltäcke eller Stekholm skapas.
– I den akademiska världen är det ett slags låtsasspråk som skymmer vad som ska berättas och vad som har undersökts. Många klarar inte av det där.
– Tomas Tranströmer var utgångspunkt när jag och Magnus Lönn började jobba ihop på 90-talet. Vi ville åt det där koncentrerade och enkla språket.