Det är små detaljer som skiljer de Norrbottniska folkdanserna åt från övriga landet enligt kursledaren Elisabet Martinsson. I helgen lärde hon ut folkdansens steg på Gränsskolan i Haparanda tillsammans med sin make Bengt Martinsson.
- Danser kan se olika ut på olika ställen och ha en lokal särprägel, säger Elisabet Martinsson
Hon beskriver hur intresset för dans- och musikstilen har minskat de senaste 20 åren, men nu är det på väg att växa igen.
- Förhoppningsvis inser människor att de lokala traditionerna är värda att lyftas upp, säger hon.
Moa Englund, 12 år och Miranda Hiltala, 13 var de yngsta på dansgolvet.
- Det här är inte bara för gamla gubbar, det är för alla, säger Miranda Hiltala.
Musikarv
Men dans var inte allt som präglade helgen på Gränsskolan. I en korridor intill hördes tonerna från fioler. Även nyckelharpa och tramporgel spelades.
- Vilka instrument man nyttjar har inte så stor betydelse. Det viktiga är att skapa känslan i folkmusik, säger kompositören Arto Järvelä som ledde musikkursen.
Själv är han utbildad violinist vid Sibeliusakademin på Helsingfors universitet där han nu arbetar som lärare. Han är uppvuxen med folkmusikkulturen men vill att andra också ges möjligheten att upptäcka dansen och musiken.
- Det är viktigt att ha respekt för sitt nationalmusikarv. Den har en lång historia och är viktig att bevara, säger Arto Järvelä.
Totalt deltog ett 70-tal personer under kulturhelgen.