Lastbilen som är ombyggd till A-traktor är en Scania LBS 86 -76 och den har bland annat ägts av Haparanda kommun.
Det mullrar behagligt när Emil Mukka vrider på nyckeln. Han har precis lagat viren till tryckluftshornet som sitter uppe på taket. När han drar i snöret hör förmodligen halva Keräsjoki honom.
– Ett tryckluftshorn är ett måste på en lastbil, säger han och flinar.
Den gamla Scanialastbilen har registrerats om till A-traktor. Med ett knippe doftgranar under backspegeln ger Emil Mukka sig i väg.
– Den är ganska behaglig att köra. Inte så spårig, säger han när han lämnar hemmet och Mukkas Lantbruk bakom sig.
Att det skumpar lite inne i hytten är inte något som bekymrar 16-åringen.
– Nu studsar den ganska mycket i och med att jag inte har något flak där bak. Jag gillar ändå känslan i den, säger han och nyper lite i den vita bakelitratten.
Och på tal om ratt:
– Jamen det är som med tryckluftshornet. Vissa saker är ett måste. En sådan här ratt är ett måste i en sådan här bil.
Värmen är också förträfflig inne i hytten. Han känner sig inte orolig inför den stundande vintern.
– Den startar på klicket. Det är inte så att den kärvar eller så. En sådan här gammal lastbil är idiotsäker. Det var fyra minus i morse och det var bara pang så var den i gång, säger han.
Vad vore en epatraktor utan doftgranarna?
Lastbilen, eller A-traktorn om man så vill, är en Scania LBS 86 -76 och den har bland annat ägts av Haparanda kommun. Men den har nog aldrig fått så många blickar som i dag. När Emil Mukka lämnar hembyn är det vanligt att människor plockar fram mobilkamerorna för att både filma och fotografera.
– Nog är det lite kul. Att man syns och att man sticker ut lite. Den är ju lite annorlunda än alla andra. Den är allmänt större och rent ut sagt mycket fränare, säger han.
Stig Mukka och sönerna Emil Mukka och Anton Mukka delar intresset för gamla lastbilar.
Hans pappa Stig och storebror Anton har båda ett grundmurat lastbilsintresse. Så lastbilssnacket upphör aldrig hos familjen Mukka i Keräsjoki.
– Det var pappa som hittade den, säger Emil Mukka.
Pappa Stig Mukka berättar:
– Vi satt i bastun när jag berättade att jag nog hade hittat en lastbil. Då var det färdigbadat, säger han och skrattar.
Yngsta sonen lämnade bastuvärmen omgående och dök i stället på telefon för att se hur bilen såg ut. Emil Mukka var eld och lågor från första sekund.
– Jag bad pappa ringa för att höra vad den kostade. Det var ett sådant där ögonblickspris så jag köpte den, säger han och ler med hela ansiktet.
Då var cylindern sönder men det lagade de snabbt.
16-årige Emil Mukka från Keräsjoki har en A-traktor modell XL.
Trots att A-traktorn har rullat på väg sedan 70-talet har den ändå bara gått cirka 12 000 mil.
Och Emil Mukka har nu skruvat och fixat med bilen så att han har fått den så som han vill ha den:
– Ljuddämparen har försvunnit så nu är det raka rör. Sedan har det blivit en annan ratt och några gardiner. Och även den klassiska takkorgen. Och givetvis också en del lampor.
Bilen kostade 35 000 kronor att köpa in och skruvandet och fixandet är en del av hobbyn. Och han har hela tiden sin bror och sin pappa som kan rycka in när hjälp behövs.
Lastbilen som är ombyggd till A-traktor är en Scania LBS 86 -76 och den har rullat cirka 12 000 mil.
– Samma dag som den kom tillbaka från kontrollbesiktningen tog jag bort kranen och flaket. Och började med att spärra den och göra allt sådant för att bygga om den till epa, säger han.
Och nu kör han till skolbussen som stannar till på E4 vid avfarten mot Nikkala.
– Ja, jag går ju i Kalix så jag kör bara fram till E4:an. Men på helgerna är man ju in till Haparanda och åker på stan, säger han.
Sedan drar han en gång till i tryckluftshornet - och han konstaterar belåtet:
– Nu fungerar det.