Bucht vann läsarnas hjärtan

Han undrar om inte Donald (Johansson) och ?tjejerna?(Helena Nissen och -Maria Sundberg) fick många fler röster än han själv. Men så var inte fallet, även om de fick en hel del röster. S-E Bucht vann till antalet röster den största segern någonsin i Årets Norrbottnings elvaåriga historia, får han veta. Årets segrare fick nämligen 2.004 av totalt 4.441 röster. Sedan säger den 51-årige trebarnspappan -ödmjukt: ? Jag är stolt och hedrad och tackar för stödet, men det här är ju inte en mans verk. Det är många som målmedvetet under flera års tid arbetat för det här. Inte minst vår kommunchef Christina Lugnet. Han pratar förstås om Ikeas etablering på orten. Om detta nu skulle ha undgått någon. Möbeljätten på julkortet Inne på hans arbetsrum finns ett gäng bygghjälmar, varav två med möbeljättens logotyp på. En täcker nästan hela framsidan av skyddshjälmen. På Haparanda Stads officiella julkort, som skickats ut till en mängd företag och privatpersoner, är i princip hela framsidan reklam för företaget. Finns det någon gräns för den reklam ni ger 79-årige Ingvar Kamprads företag? ? Nej, det här betyder så mycket för kommunen. Dessutom, Ikea är ju ett svenskt företag som betyder mycket för landet, svarar han. Det socialdemokratiska kommunalrådet har arbetat heltid som förtroendevald politiker i tre år och han stortrivs och hoppas på fyra nya år efter valet i september nästa år. Innan den politiska karriären på allvar tog fart arbetade han på HSB, först som platschef och sedan fick han överta Luleås kommunalråd Karl Petersens stol som förvaltningschef. De tillträdde därefter samtidigt som kommunalråd i respektive kommun, 1 januari 2003. ? Som förvaltningschef veckopendlade jag -mellan Luleå och Haparanda och jag reste mycket i bil runt om i länet och ner till Skellefteå. Det var ett roligt arbete, men det var i längden tröttsamt att pendla och jag trivdes inte riktigt med att bo i stan. Det blev lite väl många timmar i bil. Det kunde vara så att jag satte mig i bilen och åkte upp till Kiruna för ett möte på två timmar och sedan hem igen. Jag har aldrig haft ett så kallat vanligt jobb där jag arbetat sju till fyra eller åtta till fem därför jag kan inte säga att jag saknar något jag aldrig haft, säger han. Större än Storheden Det senaste året har inneburit enormt mycket arbete, dag som kväll och vardag som helg. ? Men jag ser det inte som ett arbete för att det är enormt roligt också. Det är ett förtroendeuppdrag och jag försöker alltid att vara tillgänglig. Det är extra roligt när stora delar av länet är på uppgång. Nu känns det som om det är en helt -annan optimism. Tidigare var det för mycket gnäll och man såg inte de fantastiska möjligheterna som finns i länet. Men här har vår landshövding Per-Ola Eriksson gjort ett bra jobb för att vända trenden och förändra attityder, säger Karungibon. Nästan varje morgon på väg till jobbet åker han förbi där Ikea kommer att stå klart. Ett gigantiskt handelsområde som kommer att bli 150.000 -kvadratmeter stort, vilket är cirka tre gånger -större än Storheden utanför Luleå. Nästan varje dag tänker han på etableringen och allt det goda som följer med den. Bland annat 1.000 jobb på den svenska sidan och 500 arbetstillfällen på den finska, är lågt räknad. Det kan bli än fler jobb. ? Det är en del tjänsteföretag som också anmält sitt intresse för att etablera sig på orten. Lite överraskande, men mycket glädjande, säger Sven-Erik Bucht som har fyra syskon. Men vad gör Karungibon när han inte har kavajen och slipsen på sig? Vad finns bortom förtroendeuppdraget och tankarna på etableringen? Jo, en hemkär tornedaling som bor i byn där han är född och uppvuxen och som nästan varje dag går med hunden ner till älven som förenar två länder. En fiskare och jägare som älskar naturen och som tillsammans med hustrun Mervi också plockar en hel del bär. Hjortron, blåbär, lingon och så tranbär, vars gelé han gärna äter till något vilt han fällt. Förflutet som dansbandsmusiker Han säger att han älskar Tornedalen och det tornedalska, men att det är svårt att förklara vad det är för någon som inte upplevt det. Svårt att sätta fingret på. ? Det är väl mycket det att älven förenar två länder och allt det utbyte vi haft med varandra genom åren. Jag har också en finsk hustru. Det är genom henne jag lärt mig att prata finska och alla mina tre barn är tvåspråkiga. För mig är det oerhört viktigt att kunna prata finska i den roll jag har nu. Jag förstår också tornedalsfinska och har gått kurs i ryska. I skolan läste jag också lite franska, men av den finns inte mycket kvar. Ryskan vill jag dock förbättra. Det är viktigt att kunna prata direkt till människor och inte behöva tolk, säger den forne dansbandsmusikern. Dansbandsmusiker!? Jo, ni läste rätt. På 1970-talet åkte han och bandmedlemmarna runt i länet och spelade för danssugna. Hette ni Sven-Eriks ..? ? Ha, ha ... Nej, Kalottfolket. Jag spelade gitarr och sjöng också lite grand. Gitarrsolon också? ? Nja, i sådana fall var de nog väldigt, väldigt korta ... Men det var en rolig tid och nog händer det att jag besöker en scen om tillfälle ges och drar Diana eller Oh Carol. Jag är ganska intresserad av musik överlag. Jag gillar 1950- och 60-talsmusik. Underbara framtid Han gillar också potatis, ris och vitt bröd. Men han aktar sig noga för dessa kolhydrat-bomber, för han vill inte bli tjock. ? Jag hinner i motionera i den utsträckning som jag önskar, så då får jag välja bort något. Jag åkte mycket skidor som ung och jag försöker än i dag att åka lite skidor. Men som sagt var, tiden räcker inte till, säger det okonventionella kommunalrådet Sven-Erik Bucht ? Årets Norrbottning som pratar ?möjligheternas språk? flytande, ett språk man föds med och som är omöjligt att lära sig i skolbänken. Till sist bjuder han också på ett smakprov i -ämnet att se möjligheter: ? Först vill jag passa på och önska alla länsbor ett Gott nytt år! Sedan vill jag gärna delge alla den nionde punkten i ?Ingvar Kamprads testamente?: ? Det mesta är ogjort ? underbara framtid. Något att ha med sig inför det nya året.