Strax efter klockan sex på morgonen beger sig bröderna Luthström till Hällskär utanför Seskarö.
Nu väntar många timmars arbete, hur mycket flyt man än har under arbetets gång blir det sällan under tolv timmar.
- Sådana här dagar när solen skiner är det inte så illa, värre är det i januari när mörkret råder, säger Allan och blickar ut över fjärden.
Att dra den 350 meter långa noten under isen är ett mödosamt arbete, men bröderna har det i blodet.
Allan och Arnes släkt har bedrivit fiske i Haparanda skärgård genom flera generationer.
- Jag började nota 1996 och Arne började ännu tidigare. Både vår far och farfar var fiskare så det föll sig naturligt att vi skulle gå samma väg, säger Allan.
500 kilo en bra dag
Notkonsten har sina anor från 1400-talet och är en fångstmetod där en jättelik nätpåse dras genom vattnet, i det här fallet nära en kilometer, för att slutligen tas upp vid en isvak, kallad "hjälpen".
Jobbet med att dra upp noten är slitigt och tidskrävande.
Belöningen blir förhoppningsvis drygt 500 kilo löja.
- En bra dag brukar vi få något sådant, säger Arne.
Bröderna fiskar två dagar i veckan under vintern. De börjar så snart isen lagt sig och är tjock nog, ofta i slutet av december eller början av januari, och håller på så länge det går.
Glitter i vaken
Klockan har passerat elva och noten närmar sig "hjälpen". När nätet kommer upp ur vaken lindas det runt en stor nottrumma. Det tar tid. Men så till sist är den äntligen här; dagens fångst.
Solen har tittat fram mellan molnen och får löjan att glittra i vaken. I dag blev det ungefär 400 kilo.
Inte lika bra som sist, men inte så pjåkigt i alla fall.
- Den här vintern började lite svagt, men har tagit sig på slutet, säger Allan samtidigt som han håvar upp löjan ur vaken och tömmer håven i en rymlig låda, en så kallad binge.
När de kommer tillbaka till fastlandet gallras och sorteras fisken för att kommande morgon levereras till grossister i Finland.
Där fiskar man och äter löja i större utsträckning än i Sverige.
Få äter löja
- Få äter löja, men de som gör det bor eller kommer i regel från Norrbotten. Dessutom vill människor i dag att maten ska vara färdigtillagad, man uppskattar inte färsk fisk på samma sätt länge och det är synd, säger Arne.
Trots en lägre avsättning har bröderna inga planer på att lägga ner notfisket.
- Kanske dör det ut helt, det ser inte ut att finnas något större intresse i dag i alla fall. Men vi kommer att fortsätta så länge vi orkar, säger Allan.