Jörgen Johanssons gård ligger i en liten by utanför Haparanda. På gården bor han tillsammans med sin fru, två söner, tre katter, en hund och - icke att förglömma - 90 tackor. Ett säkert vårtecken på gården är lammen som börjar komma i slutet av mars. I dag skuttar nära 60 småttingar i och utanför hagen, och ännu fler väntas den närmaste tiden.
Jörgen och sonen Johannes Johansson, 23, går ut i ladugården och byter från vardagsskor till stövlar innan de styr stegen mot fårhagen. Familjen har bott här i 17 år och tanken är att Johannes en dag ska ta över gården efter sin far.
- Jag trivs här. Det absolut bästa är den sociala biten med djuren, att bara sitta hos dem på morgonen och gosa, säger Johannes.
Tackorna har namn
Nästan alla tackor har namngetts, ofta får de namn efter något utmärkande drag.
- Vi har som mål att djuren ska vara sociala och sällskapliga. Det blir så mycket roligare då, säger Jörgen.
När fåren får syn på husbönderna spetsar de öronen och iakttar dem nyfiket. Johannes klättrar in i hagen, sätter sig på huk och kelar med tackorna som kommer fram. De lite äldre lammen leker tillsammans medan de allra minsta håller sig i närheten av sina mammor. Enligt Johannes är fåren ganska kloka.
- När vi byggt ny hage på sommaren följer de stängslet runt hela hagen. De hittar svagheter där strömmen inte fungerar, och när betet börjar ta slut rymmer de på just det stället. Men de är så pass tama att vi bara behöver visa brödhinken så kommer de springande, säger han.
Inget EU-stöd
Att sköta djuren tar tid, ofta flera timmar om dagen. Den här tiden på året ska dessutom samtliga klippas, vilket är den fysiskt tyngsta biten som fårbonde.
- Jag upplever ändå att arbetet med fåren är ett rent nöje. Jag har varit kommunarbetare tidigare och kan verkligen uppskatta friheten med att ha egen gård, säger Jörgen.
Det är inte gratis heller. Slakt och EU-stöd är största inkomsterna, men i fjol blev Jörgen av med EU-pengarna.
- Vi hade inte märkt alla tackor och grävt dike runt en hage för att hålla betet torrare, det visade sig att man inte fick göra så. Nu får skogsarbete finansiera djuren. Jag vill absolut inte avveckla, man behöver bara komma in till dem och sätta sig ner för att bli motiverad att fortsätta kämpa, säger Jörgen och kliar en lammunge på huvudet.