Det är svårt att förstå att Anna Svelin knappt orkade gå i trappor för några år sedan. Att hon plågades av tung andning, hosta och ledvärk.
Det är med pigga steg Anna 54, tar hunden Larry på en kissrunda.
– Doktorn sa till mig för flera år sedan att mina lungblåsor började vara helt slut, att jag skulle bli fjättrad vid en syrgasmaskin om jag inte slutade röka. De där orden har gnagt i mitt bakhuvud hela tiden sedan dess. Ändå var det svårt att sluta röka.
Anna gjorde flera försök men trillade dit igen, trots att hon var i uselt skick.
– Jag var orkeslös, hostade så att jag fick sprickor i revbenen och drabbades av återkommande lunginflammationer. Jag gick runt med ständig ångest över min hälsa, säger Anna.
Anna, som rökt sedan hon var 13, var övertygad om att hon led av KOL och oroade sig för att inte få se sina barn växa upp. Jonathan, 29, Dennis, 28, Rasmus, 16 och Savannah, 13, behövde ju sin mamma!
– Även om jag testade både hypnos och nikotinpuffar så var det var boken "Äntligen ickerökare" av Alan Carr, som fick mig att sluta, säger Anna.
Författarens metod går ut på att programmera om hjärnan. Rökare är hjärntvättade att tro att rökning ger tröst, njutning.
När Annas lungor inte längre behövde kämpa med rökningens skadeverkningar återkom krafterna och Anna bestämde sig för att trappa upp träningen. Ganska snabbt fastnade hon för att dansa zumba och när hon fick chansen att utbilda sig till instruktör tog hon den.
– Innan jag slutade röka hade jag väldigt ont i mina leder. Jag hade sådan värk i handlederna att jag sov med handledsskydd och fick ofta sitta och sova på grund av värk i nacke och rygg. När jag började träna fick jag först mer ont. Men jag gav inte upp för det var ju så roligt att dansa zumba! Efter ett tag behövde jag inga mediciner. Nu kör jag flera zumbapass i veckan, plus att jag ständigt övar in nya hemma.
Nu är det åtta år sedan Anna fimpade och hon säger att rökstoppet och träningen gett henne ett helt nytt liv. Hon är sällan sjuk och när hennes lungor röntgades för något år sedan kunde doktorn inte längre se ett spår av Annas många år som rökare. Hennes kropp har blivit många år ”yngre”.
Som en härlig extrabonus har det nya träningsintresset gett henne både en nominering till Årets haparandabo och en helt ny bekantskapskrets!
– Jag har fått många nya vänner, både bland andra instruktörer och bland dem som tränar med mig. Vi är mellan 30 och 75 år och vår filosofi är att vi träffas, dansar och har kul ihop – konditionen får vi på köpet.