Susanne Wallin har under många år setts som en eftertraktad näringslivsidkare och med höga positioner och gedigen erfarenhet i ryggsäcken bestämde hon sig för att följa sitt hjärta. Hjärtat ledde henne tillbaka till platsen som hon blev kär i redan som 16-åring – Haparanda stadshotell.
– Jag såg det här som ett verkligt romantiskt hotell. "Så tjusigt och vackert, här vill jag jobba", tänkte 16-åriga jag, berättar Susanne Wallin.
Sagt och gjort fick hon jobb där som smörgåsnissa eftersom hon var för ung för att bli servitris.
När det var dags för gymnasium blev det Hotell och restauranglinjen i Luleå.
– Men jag åkte hem varje helg och jobbade. Både i restaurangen, i baren och i receptionen.
Det hårda jobbet ledde tillslut till att Susanne hann bli både restaurangchef och hotellchef innan det var dags för nästa steg i karriären.
– Alla hade trott att jag skulle jobba här för alltid. Att jag skulle bli gammal här och traska omkring med rullator men så en dag kom IKEA till stan, säger hotellägaren.
Susanne hade inte tänkt söka något jobb på det nya varuhuset trots att hon hade blivit tillfrågad, hotellet var hennes passion och hon trivdes där. Men när hon kom hem från jobbet en dag satt några från IKEA vid hennes brevlåda och insisterade på att hon ändå skulle bli den lokala marknadschefen för dem.
– Jag var väl lite galen och tackade ja då, trots att jag inte riktigt visste vad det skulle innebära.
Innan affären hann öppna blev hon även kundrelationschef och efter ett par år även ställföreträdande varuhuschef.
– Jag ringde till den dåvarande hotellägaren Håkan, som varit min mentor, för att säga att jag skulle prova att jobba någon annanstans. Jag fick först inte fram någonting, jag bara grät och grät.
Hon sa upp sig och lämnade den trygga arbetsplatsen för att ge sig ut på nya äventyr.
På IKEA samlade Susanne på sig nya erfarenheter.
– En sak som jag särskilt tagit med mig, som Ingvar Kamprad lärt mig, är att man inte ska ge sig, inte ens i de tuffaste tiderna. Och att man ska tänka "vad är det värsta som kan hända?" och "kan jag leva med det?" Ofta kan man det.
Efter fem år på varuhuset blev livet på IKEA vardag och 2011 blev hon näringslivschef på Haparanda kommun. 2014 återvände hon till hotellbranschen och blev hotellchef på Clarion hotel sense i Luleå.
– Men i och med att omorganiseringar där slutade jag. Då blev jag tillfrågad jobba på Norrbottens Handelskammare, först var jag tveksam, men det var ett så häftigt jobb så jag kunde inte tacka nej.
Efter två år på Norrbottens Handelskammare sprang Susanne Wallin på sin gamla chef och mentor Håkan av ren slump.
– Hade lovat en gång i tiden att han skulle fråga mig först av alla om han skulle sälja hotellet och så sa han att det började vara dags att ställa den frågan. Jag berättade det för min familj och de började bara skratta.
Cirkeln skulle slutas och efter diskussioner tog hon, tillsammans med sin son Anton Wallin, beslutet att ta över stadshotellet i Haparanda. 1 juli 2017 tog de vid där Susanne en gång lämnat.
– Det har varit ett jätteroligt år med både stora och små evenemang och många renoveringsprojekt, säger hon och fortsätter:
– Så tanken om att jag en dag kommer gå runt här med rullator kanske blir verklighet. Men jag var tvungen att först åka ut och våga anta nya utmaningar och prova mina vingar. Det har varit jätteviktigt för mig att hela tiden utmana mig själv och följa mina drömmar ”Vad är det värsta som kan hända? Det kan jag leva med”.