Denna verklighet kom fram när Haparanda tingsrätt meddelade domen mot 17-åringen klockan elva i dag. Domstolen konstaterar i domen att bevisningen är bristfällig och att det därför inte är ställt utom rimligt tvivel att 17-åringen var en av rånarna.
Under rättegången berättade 17-åringen att han den aktuella natten i maj sov i pappans garage och att han på morgonen åkte till Luleå med en bekant. Att hans dna fanns på en kastkniv som hittade i köket efter rånet förklarade han med skrothandel mellan målsägaren och hans pappa
– Min bror har haft en likadan. Jag har också kastat med den, sade 17-åringen som under hela förundersökningen och i den efterföljande rättegången har förnekat brott.
När det gäller denna bevisning menar tingsrätten att den inte kan "tillmätas avgörande betydelse och med tillräcklig säkerhet binda x vid brottet".
Dna-spåren, ett vittne som ska ha sett 17-åring ta ut pengar i bankomaten då uttag gjordes med målsägarens kort och vittnen som sett en röd Mercedes, en modell som 17-åringen innehade vid tillfället, var kammaråklagare Anna Bergströms tunga kort under rättegången.
Försvaret byggde på möjligheten att dna kan ha fastnat på kniven när skrotet levererades. Men advokat Jens Arnhof pressade också vittnet som sett bankomatuttaget, för att slå sönder trovärdigheten.
Ett försvar som ledde till en frikännande dom.
Fotnot: x lika med 17-åringen.