Zaki Kharbotly beskriver väntan på uppehållstillståndet som ”fruktansvärt jobbigt”, som ett vakuum där tiden stod stilla i väntan på svaret. Det tog ett år innan han som 21-åring fick beskedet att han fick stanna.
Därefter började Zaki Kharbotlys liv på riktigt i Sverige. Han sökte jobb, men fick inget.
– Jag tänkte att får jag inget jobb måste jag förbättra mig själv, blir bättre. Jag lärde mig svenska och började plugga. Jag hade ett mål och en plan
Han fick en praktikplats på Ikea.
– Nu är jag tillsvidareanställd, det känns fantastiskt, jag är väldigt tacksam. Jag har lärt känna många svenska vänner här. Varje dag tänker jag på mina föräldrar i Syrien. Jag är djupt tacksam att jag fick stanna här, det har gått bra.
Att Brå har konstaterat att utlandsfödda enklare blir misstänkta och dömda för brott än personer med svensk bakgrund kommer inte som en nyhet.
– Ska jag vara ärlig så blir jag inte förvånad. Det finns diskriminering och som utländsk måste jag till viss del bevisa mer att jag är en bra person än vad svenska personer behöver. Jag känner mer krav på mig, att visa. En del människor är bra, andra är inte det oavsett var vi kommer från.
Zaki Kharbotly funderar ibland på vad som går att göra åt att människor behandlas olika.
– Det bästa är att verkligen försöka att inte tänka på var människan kommer från utan behandla alla som bara människor.