Fötterna värkte.
Knäna värkte.
Och det handlar inte om en kopia av Ebba Gröns text till Die Mauer.
Utan fyndmarknaden i Arcushallen som växt till Sveriges största.
En mötesplats, både vår och höst, för norrbottningar och finländare, som kommer i busslass till Luleå.
Jag har själv stått där och sålt gamla prylar vid tre tillfällen. Den här lördagen blir min fjärde. Vi är mitt i flyttartagen och förutom säckarna vi burit till Röda Korset när vi rensat ut finns det en potential att sälja några grejer också. Och det som blir över lämnar vi på plats till Röda Korset.
Känslan att sälja något, oavsett om det är för tio kronor eller 1 000 kronor, är speciell.
Men just nu bävar jag för det hela. Bilen ska lastas full i ett par varv ifall man inte väljer att ta med sig ett släp. Det kräver en hel del logistik att bara komma på plats. När dagen väl är över står man där med orden som jag började krönikan med.
Tio kanelbullar senare och en kaffetermos, som gjort sitt för att bidra till välbefinnandet.
Trion Anders Björkén, Bosse Tano och Jonas Wallin kom med en briljant affärsidé för 23 år sedan, som ingen hade tänkt på innan. De är inte beroende av väder, det finns stora parkeringsmöjligheter och det är en kommunal byggnad som de förmodligen får hyra till en hyfsad peng. Och de tusentals besökarna genom åren har förmodligen räntat väl tillbaka till handeln i Luleå och skatteintäkter till kommunen.
Om jag inte själv är involverad i att sälja besöker jag sällan sådana evenemang. Jag har svårt för intimiteten att slåss om en tennljusstake och några av er köper den säkert hellre för två hundralappar mer bara för att slippa folksamlingen.
Men så är vi också norrbottningar. Det får inte bli för mycket.
I dessa dagar med överkonsumtion är fyndmarknader fantastiska. Prylarna återanvänds och hamnar inte på soptippen när de är fullt dugliga, men kanske inte passade in till det nyinköpta vardagsrumsbordet eller det nylagda parkettgolvet. Vi har sagt upp lägenheten på Lingonstigen och ett ungt par var förbi och kikade på den.
Tjejens första fråga när hon klev innanför dörren;
– Är du materialist?
– Ja, jo, det är jag nog.
Utanför ytterdörren stod tre par löparskor. Ett par som ger mig skavsår, ett för intervaller och ett för långpass. Om vi backat tio år hade jag förmodligen sprungit i fjolårets och gjort det minst lika bra.
Det finns också i dag otaliga platser på nätet att sälja grejer på. Men just kontakten mellan säljare och köpare, ansikte mot ansikte, är något annat än att trycka köp eller sälj på mobiltelefonen.
– Hur mycket vill du ha?
– 50 spänn.
– Nej, det är för mycket.
– Vad vill du ge då?
– 30.
– Okej, ta den då.
Ungefär så kan det låta. Vi kanske ses i vimlet.
Trevlig helg!