Inte längre nervös

? Efter genombrottet med första skivan blev allting lite för tungt och gick lite för fort. Artistrollen är väldigt omfattande och alla bitar är inte lika roliga, säger Dilba. En knapp timme innan Dilbas fredagskonsert på Hamnspelet möter Kuriren upp henne i en stimmig hotellobby. Dilba strålar av lugn från de storbruna ögonen trots att det redan står ett par hundra människor och väntar på henne nere på festivalområdet. ? Jag har slutat vara nervös. I dag är det dessutom sista giget så jag funderar på vilket hyss jag ska hitta på till mina musiker, kanske ändrar jag om i låtlistan så de inte vet vad som händer, säger Dilba och ler med hela ansiktet. Mer betalt 1996 slog Dilba igenom med storbrak. Guldskivor, Rockbjörnar och en Grammis haglade över henne efter bara ett fullängdsalbum. Resultatet blev alltför hårt jobb, med turné och promotion i ett och ett halvt år utan längre avbrott. ? På den här turnén gör jag bara sex-sju spelningar. Dels för att det inte ska bli som efter första plattan, men också för att man då kan ta mer betalt och inte behöva snåla med en extra musiker på scenen, säger Dilba. Det tog drygt tre år efter genombrottet innan vi såg Dilba på de stora scenerna igen. Sedan dess har både skiva nummer två och tre kommit och i dag känner hon sig betydligt säkrare. ? Det är underbart att stå på scenen och möta publiken. Och i dag är det roligare än någonsin. Men först och främst vill jag ju skapa musik, jag ser ljudbilder hela tiden och är en väldigt passionerad människa, säger Dilba. Gillar att överraska Hennes musik har aldrig kunnat stoppas in i någon smal genrer. Hon gillar att överraska och följa sin känsla när hon skriver musik. Likt en pop/rock/visans Timbuktu handlar texterna ofta om politik, kärlek och hopp om en bättre värld. ? När jag skriver en text måste man känna den på något sätt. Antingen utgår man direkt från sig själv eller så är det känslor och händelser man ändå kan relatera till. Annars blir det inte bra, säger Dilba. Politiskt engagerad Dilba heter Demirbag i efternamn, och hon kommer från en Turkisk/Svensk familj som alltid engagerat sig politiskt och synts i artistlivet. Systern Dee har släppt egen singel och turnerat med E-Type, och de flesta andra familjemedlemmarna engagerar sig hårt i kurdfrågan. ? Vi har alltid diskuterat och debatterat mycket hemma. På nya skivan har jag också en låt som handlar om USA-imperiets förtryck och sätt att missleda människor, säger Dilba. ? Fast när jag skrev den ville jag bädda in den i poppig musik, så man först vill dansa och sen kommer på att texten kanske säger något. Dilba föddes i Turkiet och kom till Sverige som fyraåring. I familjen hade också musiken en central roll. ? Jag har alltid spelat gitarr och piano och skrivit låtar och många i familjen tyckte att jag skulle syssla med det. Men jag trodde aldrig att någon annan skulle kunna tycka det jag gjorde var bra i början.

Inte längre nervös

Dilba slog igenom för ett antal år sedan med Im Sorry och gick från okänd talang till riksangelägenhet. För Kuriren berättar hon om livet i rampljuset, låttexter och politiskt engagemang.