Hannah och Marcus Karlsson fick hjälp via IVF för att få sitt första barn.
Under 2020 beviljades 74 kvinnor assisterad befruktning av region Norrbotten. Majoriteten av kvinnorna som får hjälp lever i en parrelation. Hannah Karlsson och hennes man Marcus är ett av paren som fått hjälp.
Efter att ha försökt skaffa barn i ungefär sex år, valde paret att söka hjälp hos en privat vårdgivare för att göra en utredning om varför de inte blev gravida. Paret valde en privatklinik på grund av regionens väntetider.
– Vi hade hört att om man går den vanliga vägen så tar det mycket längre tid, säger Hannah.
Kliniken hittade ingen medicinsk orsak till varför paret inte kunde bli gravida, och kliniken skickade en remiss till regionen som beviljade paret hjälp. Eftersom regionen inte själv erbjuder någon hjälp för ofrivilligt barnlösa, så remitterades de våren 2020, mitt under pandemin, till den privatklinik i Umeå som regionen har avtal med.
– Jag kan sakna att den här hjälpen inte finns här uppe, för det är en bit att åka från Luleå. Men jag tänker också på alla andra som bor ännu längre norrut, det blir jättelångt för dem, säger Hannah.
– Och man måste även ta längre tid ledigt från jobbet, tillägger Marcus.
På privatkliniken Livio i Umeå påbörjade paret IVF behandling. IVF är en behandling som innebär att kvinnan först genomgår hormonstimulerande injektionsbehandlingar för att så många ägg som möjligt i äggstockarna ska bli mogna och redo för befruktning.
Via en operation plockas äggen ut från kvinnan och befruktas utanför kroppen med mannens spermier. Dagen efter går det att se om äggen blivit befruktade och då sätts ett befruktat ägg (även kallat embryo) in i livmodern. Om allt går som det ska, fortsätter embryot utvecklas till ett barn. Eventuella kvarvarande embryon kan frysas in för att senare kunna återföras. Regionen står för kostnaden för ett barn eller maximalt tre behandlingar.
Marcus hjälper Hannah att ta sprutor som är en del av hormonbehandlingen.
Eftersom det var mitt under pandemin fick Marcus inte vara med och stötta Hannah, något som var jobbigt för paret.
– Jag hade önskat att han hade fått vara med när vi gjorde "äggplocken". Det är ett ganska stort ingrepp. Framför allt önskar jag att han fått vara med första gången, eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig. Men det var ju under corona och ingen kunde göra så mycket åt det, säger Hannah.
– Det var jobbigt att behöva sitta ute i bilen och vänta. För jag ville vara med och stötta hela vägen, säger Marcus.
Paret gjorde två "äggplock" vilket resulterade i tre friska embryon, ett återfördes till Hannahs livmoder och två lades i frysen. Det återförda embryot resulterade inte i någon graviditet och när det var dags att återföra ett av de frysta hann de hela vägen fram till Umeå innan läkaren ringde med besked.
– Vi hade hunnit kommit fram till Umeå. Då ringde de från kliniken en halvtimme innan vi skulle vara där och sa att inget av de frysta äggen har klarat sig. Det var värre än att det första inte tog sig. Vi tänkte att när vi hade två ägg kvar så borde något av dem funka. Det var det jobbigaste beskedet vi fått, säger Hannah.
– Vi hade ställt in oss på att nu blir det återföring men sen blev det ingenting. Det var verkligen en känslomässig berg och dalbana, säger Marcus.
Eftersom kliniken har sommarstängt var paret tvungen att ta en paus. Något som till en början kändes jobbigt.
– Det var blandade känslor, vi hade ju inget val utan vi var tvungna att vänta tills de öppnade igen, fast vi ville köra på och försöka igen. Men efter ett tag landade vi i att vi har hela sommaren att bara släppa pressen med att "skaffa barn". Så vi bestämde oss för att bara vara och ladda om, säger Hannah.
Under deras IVF resa har paret haft olika behov när det kommer till att berätta vad de gick igenom. Hannah valde att vara öppen och berätta för familj och kollegor, medan Marcus var mer reserverad med information till sina kollegor och sin familj.
– Jag var ganska restriktiv med informationen till min mamma. Jag väntade ganska länge innan jag berättade för henne. På jobbet berättade jag att vi skulle åka iväg till Umeå men jag sa inte vad vi skulle göra där, säger han.
Bild från Hannahs Instagramkonto på "guldägget" som blev Selma.
För att söka stöttning hos andra som befann sig i liknande situationer skapade Hannah ett Instagramkonto. Där delade hon med sig av parets erfarenheter.
– Där var vi anonyma, vi har kunnat dela vår resa utan att folk vetat vilka vi är. Där hittade vi en gemenskap med många andra som gått igenom samma sak. Det var skönt att där kunna få stöttning från andra som befann sig i en liknande situation.
I september 2020 gjorde de sitt sista regionfinansierade försök. Då fick de bara ett ägg som klarade sig.
– Det blev Selma, det behövdes bara ett guldägg, säger Hannah och ler.
Hannah Karlsson delade med sig av sin IVF resa på Instagram.
Det var först efter att de fått ett positivt graviditetstest som Marcus berättade för sina kollegor om parets upplevelser.
– Jag berättade mer efter att vi fick ett positivt gravtest. När jag började dela med mig så började även fler arbetskollegor prata. Det visade sig att det var flera som hade liknande erfarenheter. Så här i efterhand önskar jag att jag hade öppnat upp mig tidigare och berättat, säger han.
Selma föddes i maj 2021 och i efterhand har paret insett att de inte kunde njuta till fullo under graviditeten.
– Jag var orolig att något skulle hända nästan hela tiden fram tills dess att hon föddes. Den känslan höll i sig under första året. Det kändes så overkligt att vi lyckades få barn, säger Marcus.
Även Hannah kände en ständig oro att graviditeten skulle gå snett.
– De första veckorna var jag väldigt orolig och varje gång jag gick på toa tänkte jag "har det börjat blöda". Den känslan höll i sig tills efter det tidiga ultraljudet. Då fick vi se att det faktiskt fanns ett litet hjärta som tickade där inne, säger hon.
Selma Karlsson föddes efter att föräldrarna genomgått IVF behandling.
Paret tycker det är viktigt att kunna prata öppet om ofrivillig barnlöshet.
– Det finns många som är ofrivilligt barnlösa. I dag kan man se mer och mer influensers som berättar om deras IVF-resor. Ibland känner man sig som ensammast i världen för att man inte känner till någon annan som kämpar. Men ju mer vi pratar om det, desto fler människor har vi hittat som befinner sig i en liknade situation, säger Hannah
Marcus tycker även det är viktigt att män ska våga prata om det.
– Det var efter att jag pratade om det på jobbet som det visade sig att det var sju andra som också hade varit eller var ofrivilligt barnlösa. Några av dem hade gått igenom en någorlunda liknade process medan andra skulle påbörja utredningen. Så vi kunde hjälpa till att besvara deras frågor och de kunde be om råd, säger Marcus.
Familjen Karlsson består av Marcus, 36 år, Hannah, 30 år, Selma, 2 år, Alfred Karlsson, 2 månader och katterna Findus och Frasse.
Dagen innan alla hjärtans dag i år fick paret en stor överraskning. De hade lyckats bli gravida på naturlig väg – och i oktober kom Alfred.
– Det var en väldig chock med Alfred, säger Marcus.
– När jag tog gravtestet i februari tänkte jag att "jag tar gravtestet nu, för då kommer mensen". Det brukar alltid annars vara så. Jag trodde inte att jag var gravid, för min mens var inte ens sen. Det var en total chock och det tog lång tid i att landa i att jag faktiskt var gravid efter alla år som vi inte kunnat få barn på egen hand, säger Hannah.