Luleå tingsrätt kom fram till att platschefen och företaget Nordkalk ska dömas för arbetsmiljöbrott innefattande grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada.
Norrbottensmedia hämtade ut domen samtidigt som en kraftigt brännskadade Gustaf Seppelin Solli. När han har läst påföljdsdelen säger han:
– Det här är inte ens en smäll på fingrarna, jag uppfattar domen ungefär som att "gör inte om det", säger Gustaf Seppelin Solli.
Efter några minuter, när att sjunkig in, har han en något mjukare inställning till tingsrättens dom.
– Det här är i alla fall ett steg i rätt riktning, jag tror inte att det blir överklagat men om det blir det så hoppas jag på skärpta straff.
Det blev en exposition och arbetsplatsen fylldes med ett dammoln. Kan du kort berätta vad du minns om minuterna efter explosionen?
– Jag kunde knappt andas. Jag fick i mig lite luft genom att dra upp en t-shirt för munnen och andades genom den. Jag försökte täcka delar av ansiktet som öron och mun för det brände överallt. Det gick inte att komma undan värmen. Jag var säker på att jag skulle dö. Varje andetag jag tog bränd så mycket att tungan svullnade, säger Gustaf Seppelin Solli.
Olyckan inträffade i början på november 2011. Gustaf försattes i koma första tiden på sjukhuset. Han vårdades på sjukhus till februari 2012. Sviterna efter olyckan har varit enormt smärtsamma, både fysiskt och psykiskt. Han berättar för Norrbottensmedia att han i början ofta vaktade med mardrömmar.
– Jag drömde att jag var inomhus på någon industri, en exposition och allt började brinna. I början drömde jag det varje natt sedan har det liksom klingat av något.
Han fick börja lära sig enkla saker från början, som att sitta, hålla huvudet rakt, att gå på toaletten. Han fick också belöningar av sjukvården.
– När jag hade lärt mig att sitta fick jag en första snus.
Det finns flera saker som han inte klarar av efter olyckan.
– Jag kan inte skruva i småsaker, inte spela basgitarr eller svetsa till exempel.
Även olm Gustaf Seppelin Solli inte har hunnit smälta onsdagens dom siktar han framåt. Tingsrättens dom är ett avslut, men inte helt och hållet.
– Nu funderar jag på att börja studera, jag har en dröm att i framtiden bli arbetsmiljöingenjör. Jag har ju lärt mig en del hel om arbetsmiljö de gångna åren.
Nu har någon av parterna tre veckor på sig att överklaga tingsrättens dom.