Likt ett nutida nybyggarpar tar de den lilla pulkan med fiskeredskap och börjar gå ner mot älven. Emanuel Swärd tar varje chans som ges till fiske. Solen är redan på väg ned men strålarna får ännu den övre hälften på husets fasad att lysa.
Det lilla lusthuset för tankarna till mumintrollen och på andra sida älven ser man både Korpberget och Björnberget.
– Jag tycker att jag har kommit till paradiset. Jag skulle inte kunna önska mig något finare än det här, säger han.
Det charmiga torpet har byggts ut i omgångar och sedan vårdats med kärlek. I somras blev han ägare till gårdsstället som bär namnet Soldalen och som ligger cirka fem kilometer norr om Gunnarsbyn.
– Det kan regna och vara mulet runt omkring men här är det nästan alltid soligt. Så har de som bott här längre än mig berättat.
Men nu är det lite kallt.
– Vi har fått kallställa på vinden. Det gick inte att hålla värmen. Det är inte isolerat där och den senaste elräkningen var på över 5 000, berättar han.
Det fungerar ändå gott för honom och flickvännen Sofia Anttila att bo på den nedre våningen.
– Vi får ligga tätt, säger han och ler samtidigt som han ger sin käresta en varm blick.
Han rör sig sedan längre ut mot älvfåran. Emanuel Swärd har fiskat så länge han minns.
När han går ut mot den öppna strömfåran blir hans flickvän orolig för honom och förmanar honom att inte gå längre ut. Det är lätt att förstå hennes ängslan när hon berättar anledningen till varför oron för isar är så stor.
– Min farbror var jägarsoldat i Kiruna. När han var 20 år gick han genom isen. Både han och han som försökte rädda honom drogs med under isen av det strömmande vattnet. Båda drunknade. Jag var inte född men jag har ju fått höra om det och har därför alltid haft en väldig respekt för isar, i synnerhet när det handlar om strömmande vatten, berättar hon.
Hon kommer från Övertorneå och har rötterna i den lilla tornedalska byn Rovakka.
– Det här är lite som Rovakka. Fint och avskilt, säger hon och får något drömskt i blicken.
I dag har Emanuel Swärd förmånen att få bo bredvid den älv som han lärt sig att älska. Det är också där som han tillbringar merparten av sin lediga tid. Som fiskeguide på Sörbyn Lodge har älven också blivit hans arbetsplats. Varje vecka hjälper han gäster som kommer till bygden runt Gunnarsbyn till nya bra fiskeupplevelser.
– Det här är ju lite av ett drömjobb för mig. Att kunna få hjälpa andra på det sättet ger ju fiskandet ytterligare en dimension, säger han.
Han har rötterna i byn Bettna utanför Nyköping. Under sin praktikperiod hann han med att bli rikskändis i fiskekretsar när han drog upp en rekordabborre i en av sjöarna en bit ifrån älven. Den praktfulla fisken som vägde 2,3 kilo och mätte hela 61,5 centimeter är än i dag Sveriges längsta spöfångade abborre. Plötsligt skrev både fiskepress och kvällstidningar om honom.
– Det blev nästan surrealistiskt på något sätt. Det är nästan svårt att relatera till det. Men det var ju fantastiskt, säger han.
Den här dagen handlar turen ned på älven mer om att få njuta av den ljusa delen av dagen. Någon gädda lyckas han inte lura till hugg.
Och när solen börjar gå ned speglas färgerna från himlen i husets inglasade utbyggnad. Solen i Soldalen är på väg bort den här dagen – men den lär återvända för Emanuel Swärd och Sofia Anttila.