Varje torsdag träffas ett gäng äldre herrar för att lära sig laga mat men kanske främst för att umgås.
- Jag delar ut recept, alla säger "Åh, vad svårt" och så är vi igång, säger prästen och initiativtagaren Mogens Amstrup.
Den här torsdagen är uppgiften ovanligt enkel. De ska koka potatis till den nyrökta enbärs- och konjakskorven som de stoppat gången innan. Över grytan debatteras frågan huruvida "skinnet" ska vara kvar på potatisen och de senaste rönen om saltets faror.
- En man i min ålder har inte lagat mycket mat, så det här är en nyttig lärdom, erkänner Lennart Nilsson.
Dråpliga historier
Ingen är särskilt pigg på att uppge sin ålder, bara att de är "mellan pension och 89". Ett stående samtalsämne är naturligt nog vem som dött och den här torsdagen är inget undantag.
Minnen och dråpliga historier berättas om namnet bakom den senaste dödsannonsen.
Någon brist på samtalsämnen är det inte. Här varvas receptsnack med kultur, hantverk och släktskap.
- Rätt vad det är far vi ner i 1940-talet, säger Bengt Engman.
- Och börjar vi prata skogsarbete tar det aldrig slut, konstaterar Sixten Selberg.
Mogens Amstrup erkänner sitt misstag när han för åtta år sedan drog igång en matlagningsgrupp för änkemän med tron om att de behövde bearbeta sin sorg.
- Det var precis tvärtom. Samtalen handlar mer om livet och om hur man går vidare.
Senaste åren har det öppnats upp även för gifta män som är intresserade.
Inget halvfabrikat
Här lagas allt från grunden med lokala råvaror och man betalar självkostnadspris. Allt ska kunna inhandlas från affärerna i byn.
Ingen av männen har lagat exakt samma mat hemma igen, men de får inspiration till matlagning.
Förra året blev det enbart vegetariskt.
- Då fick de lida mycket, säger Mogens Amstrup retsamt och förklarar att hans ersättare var vegetarian när han själv var föräldraledig.
Trots en del knorrande över den vegetariska menyn ser de förtjusta ut.
- Hon kunde få oss till vad som helst, säger de kärleksfullt och visar upp en bild med sex herrar klädda i lucianattlinne och änglavingar.
Till och med en peruk. I mitten står ersättaren med skylt i hand, "Anna-Stinas Änglar".
Ensamheten
Eftersom Mogens Amstrup även är engagerad i Folkets hus passar han på att ragga publik till morgondagens teater.
Ensamheten gör sig diskret påmind, när männen börjar paxa platser bredvid varandra. Man är van att komma i sällskap och oavsett ålder, vill man inte vara ensam.