"Jag hade egentligen inga planer pÄ politik"

I större delen av sitt liv har Åke Selberg levt pĂ„ gĂ„rden strax utanför Gunnarsbyn. KĂ€rleken till hembygden och sammanhĂ„llningen mellan grannarna Ă€r stark. Än idag minns han hur den svĂ„ra forsrĂ€nningsolyckan 1995 drabbade hela bygden.

"Jag var den enda i bonden i vÄr partigrupp och fick Äka runt i hela landet och prata jordbrukspolitik och eftersom jag som bonde kunde frÄgorna gick det ocksÄ att diskutera".

"Jag var den enda i bonden i vÄr partigrupp och fick Äka runt i hela landet och prata jordbrukspolitik och eftersom jag som bonde kunde frÄgorna gick det ocksÄ att diskutera".

Foto: Jeanette Bergström

Gunnarsbyn2020-02-21 06:28
Jeanette Bergström

Det har hĂ€nt en hel del under Åke Selbergs 80-Ă„riga liv. I mitten pĂ„ 1950-talet flyttade han till Kiruna, jobbade under en kort period som gruvarbetare pĂ„ LKAB. Det var ocksĂ„ i Kiruna han trĂ€ffade kĂ€rleken i Anna-Greta. Efter tvĂ„ Ă„r i gruvstaden bestĂ€mde de sig för att packa ihop och flytta in pĂ„ hemgĂ„rden i Gunnarsbyn för att driva familjejordbruket vidare. 

Åke Selberg var tidigt engagerad i byns idrottsförening och tillsammans med byborna fick han igĂ„ng fotbollsklubben, rustade fotbollsplanen med hjĂ€lp av ett privatlĂ„n och vĂ€ckte liv i den insomnade föreningen. Men han hade större ambitioner Ă€n sĂ„.

– Jag hade aldrig tĂ€nkt tanken pĂ„ en politisk karriĂ€r, men det blev sĂ„ Ă€ndĂ„. Första uppdraget var som ledamot i turistnĂ€mnden och jag har Ă€ven suttit i kommunstyrelsen och fullmĂ€ktige i Boden. 

1979 kom frĂ„gan för första gĂ„ngen om han inte ville kandidera till riksdagen. Åke svarade ja. Men nĂ€r valsedlarna var fĂ€rdigrĂ€knade rĂ€ckte rösterna inte till för en riksdagsplats.  

– Det var jag glad för dĂ„. Jag hade fullt upp med att driva jordbruket och jag var inte riktigt redo, men till valet 1982 hade jag fĂ„tt lite tjockare hud och fick en riksdagsplats.

Slutet av 1970-talet och en bit in pĂ„ 1980-talet var en tuff politisk tid minns Åke Selberg. 

– Det var kris överallt. LKAB gick dĂ„ligt, det gjorde NJA, skogsbruken och jordbruken ocksĂ„. Jag minns att dĂ„varande industriminister Nils G Åsling konstaterade att LKAB nog skulle vara tvungen att lĂ€ggas ned för det skulle aldrig bli lönsamt. Jag valdes in i en grupp med Ingvar Carlsson som ordförande som till slut tillförde lĂ€net fem miljarder kronor, bland annat i form av avskrivningar och krisen kunde vĂ€ndas, berĂ€ttar han. 

Efter valet 1982 blev Åke Selberg invald i riksdagen, och med sin bakgrund som bonde blev jordbruksfrĂ„gor hans fokus. 

– Det hade inte direkt kryllat av jordbrukspolitiker i vĂ„rt parti tidigare, sĂ„ jag blev mycket omskriven i pressen för mitt engagemang. Inte minst dĂ„ jag i augusti 1982 bjöd in till en jordbrukspolitisk konferens hĂ€r pĂ„ gĂ„rden, och 80 representanter frĂ„n hela landet kom hit.  Det blev massmedialt en av de mest uppmĂ€rksammade valrörelser det Ă„ret.  EfterĂ„t fick jag berĂ€ttat för mig att dĂ„varande partisekreteraren Sten Andersson planerat för att han och Olof Palme, som dĂ„ var pĂ„ möte i Sundsvall, skulle ta en helikopter och landa hĂ€r pĂ„ gĂ„rden. Det avstyrdes tyvĂ€rr, men konferensen blev lyckad Ă€ndĂ„ Ă€ven om jag ett tag var orolig för att det inte skulle kunna gĂ„ att genomföra den enligt plan. Dagen innan drog det nĂ€mligen fram ett enormt ovĂ€der och regnet öste ned över gĂ„rden. Men morgonen dĂ€refter sĂ„ hade molnen skingrat sig. 

Mest nöjd Ă€r Åke Selberg nog över att ha startat RĂ„neĂ€lvdalsprojektet med uppdraget att lĂ€gga en turistisk infrastruktur i Ă€lvdalen. IdĂ©n fick han 1991 efter en debatt om landsbrukspolitik i riksdagen, dĂ€r han kĂ€nde att partiet inte blivit behandlade med respekt. 

– Mitt i besvikelsen kom jag pĂ„ att det hade skapats en stiftelse för att jobba för utveckling i LuleĂ€lven. NĂ„got liknade borde vi kunna fĂ„ till Ă€ven i RĂ„ne Ă€lvdal, berĂ€ttar han. 

Åke Selberg tog kontakt med grannkommunerna, presenterade idĂ©n och fick positiv respons. Ett av de första besluten arbetsgruppen tog var att sudda ut alla kommungrĂ€nser. Varje enskilt projekt skulle drivas utifrĂ„n var det passade bĂ€st in. Åke skrev en motion till riksdagen och ansökte om medel för att driva projektet. 

– Jag blev tidigt lovad pengarna, men det skulle ta tre Ă„r innan det formella beslutet var taget. 1994 var pĂ„ vĂ€g in i ladugĂ„rden hĂ€r hemma nĂ€r telefonsamtalet kom. Vid ett regeringssammantrĂ€de hade projektet beviljats 15,5 miljoner kronor. Det var ett fantastiskt besked och nu kan vi se resultatet. Det finns inga genvĂ€gar i politiken, om man ska utveckla landsbygden Ă€r det kollektivet och sammanhĂ„llningen som gĂ€ller.

Samarbetet i bygden har skapat en stor sammanhĂ„llning. DĂ€rför blev ocksĂ„ tragedin Ă€n större nĂ€r beskedet kom om den allvarliga forsrĂ€nningsolyckan 1995 dĂ€r Ă„tta bybor miste livet.  Fortfarande Ă€r det en hĂ€ndelse som Åke tycker Ă€r svĂ„r att prata om. 

– Olyckan lamslog hela byn. Det var flera som man stod sĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra och vi hade arbetat ihop i projektet. Och flera av dem hade varit och hĂ€lsat pĂ„ oss och man kommer sĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra.

Åke Selberg

Ålder: 80 Ă„r

Bor: Gunnarsbyn

Familj: Hustrun Anna-Greta, dottern Yvonne, sönerna Kurt och Peter  samt barnbarn. 

Bakgrund: Tidigare socialdemokratisk kommunpolitiker i Boden och riksdagsman. Initiativtagare till RĂ„neĂ€lvdalsprojektet med landsbygdsutveckling som frĂ€msta mĂ„lsĂ€ttning.  I projektet har RĂ„neĂ€lven restaurerats för fiske, turismen har utvecklats till en levande nĂ€ring. Det har Ă€ven öppnats en matbutik och tankstation. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
Politik
Gunnarsbyn
LKAB