Det har hÀnt en hel del under à ke Selbergs 80-Äriga liv. I mitten pÄ 1950-talet flyttade han till Kiruna, jobbade under en kort period som gruvarbetare pÄ LKAB. Det var ocksÄ i Kiruna han trÀffade kÀrleken i Anna-Greta. Efter tvÄ Är i gruvstaden bestÀmde de sig för att packa ihop och flytta in pÄ hemgÄrden i Gunnarsbyn för att driva familjejordbruket vidare.
à ke Selberg var tidigt engagerad i byns idrottsförening och tillsammans med byborna fick han igÄng fotbollsklubben, rustade fotbollsplanen med hjÀlp av ett privatlÄn och vÀckte liv i den insomnade föreningen. Men han hade större ambitioner Àn sÄ.
â Jag hade aldrig tĂ€nkt tanken pĂ„ en politisk karriĂ€r, men det blev sĂ„ Ă€ndĂ„. Första uppdraget var som ledamot i turistnĂ€mnden och jag har Ă€ven suttit i kommunstyrelsen och fullmĂ€ktige i Boden.
1979 kom frÄgan för första gÄngen om han inte ville kandidera till riksdagen. à ke svarade ja. Men nÀr valsedlarna var fÀrdigrÀknade rÀckte rösterna inte till för en riksdagsplats.
â Det var jag glad för dĂ„. Jag hade fullt upp med att driva jordbruket och jag var inte riktigt redo, men till valet 1982 hade jag fĂ„tt lite tjockare hud och fick en riksdagsplats.
Slutet av 1970-talet och en bit in pÄ 1980-talet var en tuff politisk tid minns à ke Selberg.
â Det var kris överallt. LKAB gick dĂ„ligt, det gjorde NJA, skogsbruken och jordbruken ocksĂ„. Jag minns att dĂ„varande industriminister Nils G Ă sling konstaterade att LKAB nog skulle vara tvungen att lĂ€ggas ned för det skulle aldrig bli lönsamt. Jag valdes in i en grupp med Ingvar Carlsson som ordförande som till slut tillförde lĂ€net fem miljarder kronor, bland annat i form av avskrivningar och krisen kunde vĂ€ndas, berĂ€ttar han.
Efter valet 1982 blev à ke Selberg invald i riksdagen, och med sin bakgrund som bonde blev jordbruksfrÄgor hans fokus.
â Det hade inte direkt kryllat av jordbrukspolitiker i vĂ„rt parti tidigare, sĂ„ jag blev mycket omskriven i pressen för mitt engagemang. Inte minst dĂ„ jag i augusti 1982 bjöd in till en jordbrukspolitisk konferens hĂ€r pĂ„ gĂ„rden, och 80 representanter frĂ„n hela landet kom hit. Det blev massmedialt en av de mest uppmĂ€rksammade valrörelser det Ă„ret. EfterĂ„t fick jag berĂ€ttat för mig att dĂ„varande partisekreteraren Sten Andersson planerat för att han och Olof Palme, som dĂ„ var pĂ„ möte i Sundsvall, skulle ta en helikopter och landa hĂ€r pĂ„ gĂ„rden. Det avstyrdes tyvĂ€rr, men konferensen blev lyckad Ă€ndĂ„ Ă€ven om jag ett tag var orolig för att det inte skulle kunna gĂ„ att genomföra den enligt plan. Dagen innan drog det nĂ€mligen fram ett enormt ovĂ€der och regnet öste ned över gĂ„rden. Men morgonen dĂ€refter sĂ„ hade molnen skingrat sig.
Mest nöjd Àr à ke Selberg nog över att ha startat RÄneÀlvdalsprojektet med uppdraget att lÀgga en turistisk infrastruktur i Àlvdalen. Idén fick han 1991 efter en debatt om landsbrukspolitik i riksdagen, dÀr han kÀnde att partiet inte blivit behandlade med respekt.
â Mitt i besvikelsen kom jag pĂ„ att det hade skapats en stiftelse för att jobba för utveckling i LuleĂ€lven. NĂ„got liknade borde vi kunna fĂ„ till Ă€ven i RĂ„ne Ă€lvdal, berĂ€ttar han.
à ke Selberg tog kontakt med grannkommunerna, presenterade idén och fick positiv respons. Ett av de första besluten arbetsgruppen tog var att sudda ut alla kommungrÀnser. Varje enskilt projekt skulle drivas utifrÄn var det passade bÀst in. à ke skrev en motion till riksdagen och ansökte om medel för att driva projektet.
â Jag blev tidigt lovad pengarna, men det skulle ta tre Ă„r innan det formella beslutet var taget. 1994 var pĂ„ vĂ€g in i ladugĂ„rden hĂ€r hemma nĂ€r telefonsamtalet kom. Vid ett regeringssammantrĂ€de hade projektet beviljats 15,5 miljoner kronor. Det var ett fantastiskt besked och nu kan vi se resultatet. Det finns inga genvĂ€gar i politiken, om man ska utveckla landsbygden Ă€r det kollektivet och sammanhĂ„llningen som gĂ€ller.
Samarbetet i bygden har skapat en stor sammanhÄllning. DÀrför blev ocksÄ tragedin Àn större nÀr beskedet kom om den allvarliga forsrÀnningsolyckan 1995 dÀr Ätta bybor miste livet. Fortfarande Àr det en hÀndelse som à ke tycker Àr svÄr att prata om.
â Olyckan lamslog hela byn. Det var flera som man stod sĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra och vi hade arbetat ihop i projektet. Och flera av dem hade varit och hĂ€lsat pĂ„ oss och man kommer sĂ„ vĂ€ldigt nĂ€ra.