Annica Larsson och hennes man Jerry hade spanat på byns gamla posthus främst för att kunna köpa dess garage. Det gjordes för fyra år sedan.
– Sedan förvandlades huset till Café Mormor. Jag har själv vuxit upp med att mina föräldrar haft både affär och kiosk, säger Annica.
Hon startade nostalgicaféet förra sommaren och har öppet måndagar och tisdagar. Till vardags jobbar hon inom hemtjänsten i Gunnarsbyn.
– Det är en hobbyverksamhet. Jag kombinerar mitt retrointresse med att visa upp mina gamla saker och servera fika. Det känns roligt att folk börjat hitta hit från byarna.
För henne betyder nostalgi många saker.
– Det kan vara både att se saker eller känna en doft. Därför ville jag inreda mitt café så att det kändes som att besöka någons hem på 50- och 60-talet. Det ska vara en sådan känsla när besökarna kommer in här att man kommer tillbaka till den atmosfären, säger Annica Larsson.
Hon har hämtat mycket av inspirationen från sin mormor Ester Nordblom. Hon och maken Ragnar drev Nya hotellet i Boden som senare brann ned på 70-talet.
– Min mormor som var född 1909 har gett mig så mycket inspiration och idérikedom. Hon var en väldigt godhjärtad människa vars dörr alltid stod öppen för alla. Därför ser mycket av mitt café ut som det såg ut i mormors hem.
Var får du tag i alla saker?– Ändå sedan jag var litet barn har jag samlat på grejer. Jag har en stuga i Överkalix där jag förvarar en del. Jag har inrett stugan i gammal stil. När vi köpte posthuset så har jag flyttat över en del hit.
Annica hittar även gamla saker på internets auktionssajter eller Kupan.
– Jag tror man ska öga för vad man söker. Jag har ingen brådska att få tag i saker och ting.
Hos Café Mormor finns porslin och rum för alla smaker och årtal. Allt bröd bakar Annica själv.
– Jag försöker göra toscakaka, ambrosiakaka, radiokaka och de småkakor som serverades till fika på den gamla tiden.
Många drabbas säkerligen av nostalgivibbar av att kliva in i det blommiga rummet med oranga medaljongtapeter.
– På övervåningen står en soffgrupp som jag fick av en fikagäst ifjol. Det är många som hör av sig och vill skänka något. Det är ju roligt för fikagästerna också att deras saker finns kvar när de kommer hit även om de inte vill ha dem hemma.
Cafébesöken består av både äldre och yngre besökare.
– Jag har inrett så att gästerna ska kunna sitta i lugn och ro och fika. Jag har sagt att allt som är i barnens nivå eller höjd får de röra och känna på och även pröva. Det ska vara avslappnat, man vet ju själv när man är inne på vissa ställen att det finns så många saker som man är rädd att riva ned, säger Annica Larsson.
Hon berättar att det kom in en gäst som hittat en modellbil som han saknat på en av hyllorna.
– Han blev överlycklig när han fick köpa den. Det kom också in en kvinna som hittat en kakburk som hennes mormor hade. Hon frågade mig samma sak. För mig var det bara en burk. Om saker har ett känslomässigt värde för någon annan kan man dela med sig.
Hon hoppas att caféet framöver även kanske kan bli en visningsverksamhet för dementa.
– På mitt gamla jobb, ett demensboende, gjorde jag en liten minneslåda och lade in gamla vykort, kryddburkar och annat. Sedan satt man och pratade om sakerna. Om de gamla fick komma hit, kanske pröva gamla hattar och känna och se saker från gammalt tillbaka väcks också fina minnen till liv igen hos dem.