De bytte trafikens brus mot forsens sus
Familjen Larsson tog steget. Bildånet från Gamla Lulevägen på Torpgärdan byttes mot lugnet i Gunnarsbyn, ett stenkast från Råneälven. - De i byn har verkligen tagit emot oss med värme, säger Annika Larsson.
FLYTTLASSET GICK. Här är familjen som drog till skogen: Annika, Matilda, Amanda och Jerry Larsson. Ungdomarna Josephine och Jonathan var i Boden och musicerade vid bildtillfället.
Foto: Håkan Zerpe
Gamla Lulevägen låg 20 meter från huset. Trafiken där är tät med långtradare och två busslinjer.- Vi kunde inte prata med varandra när vi var ute, utan måste skrika, minns Annika Larsson.Ingen av dem har anknytning till Gunnarsbybygden. Jerry Larsson är uppvuxen i en by nära Överkalix och Annika har bott både i stan och närmare skogen.- När jag har bott i stan´ har jag alltid varit iväg till skogen så fort jag har kunnat. Och i stugan nära Överkalix trivs jag, säger Annika Larsson och fortsätter:- Jag stod en dag i fönstret på Torpgärdan och sade: Antingen blir jag tokig eller så måste vi flytta.Ladugård
Hus började sökas. Gärna med ladugård för får och andra djur. Till slut hittade de Gunnarsbyhuset, fyra mil bort. För långt från Boden, resonerade de inledningsvis, men åkte och tittade. Att skolan bara låg 300 meter bort, att det fanns affär och många barn var tunga argument för att förvärva det rymliga tvåplanshuset med balkong mot Råneälven och en ladugård.Så flyttlasset gick. I början hade de litet ångest, speciellt innan huset i Boden var sålt.- Vi funderade om vi hade gjort rätt. Men nu känns allt bra, intygar Annika Larsson. I Boden bodde vi sex personer på 99 kvadratmeter. I dag undrar jag hur vi stod ut.Samåkning
De försöker samåka till jobben i Boden. Två bilar står på gården, att användas vid behov när Jerry Larsson arbetar 7-16 på Kommunal och Annika Larsson har kvällspass på demensboendet Sturegården. Eller kör helgskift.Annika Larsson är med i planeringsgruppen för ett äldreboende i byn. Ett bra sätt att komma in i sociala gemenskapen. Och kanske kan projektet på sikt ge en arbetsplats till henne.Vad sade barnen när flyttplanerna dök upp?- De var otroligt positiva. Jag tänkte: Få se hur det går för dem att lämna sina liv i stan. Nu vill de inte ens följa med när vi åker till Boden. Amanda Larsson är med i scouterna. Det kan vara skogsvistelser med grötkok över öppen eld. Eller kurs i räddning ur isvak. Hon deltar i annat också.- Vi är på gymmet på måndagar, säger hon. Och en dag i månaden har vi "Efter plugget" med pyssel, bakning och lek.Räddningsvärnet
Barnen är engagerade snart nog överallt, Annika Larsson i äldreboendegruppen. Jerry Larsson har dock inte riktigt hunnit med att knyta an till aktiviteter.- Men jag funderar på att gå med i deltidsbrandkåren. De behöver folk.I Gunnarsbyn finns ett räddningsvärn med 14 frivilliga bybor som gör insatser när larmet går.Sammanfattningsvis för den flyttande familjen med fyra barn i åldrarna 6 - 6 år: Att ta språnget och lämna stadens brus för skogens sus är något som de varmt rekommenderar:- Om man är samma personligheter som vi, menar Jerry Larsson.- Det gäller bara att våga, instämmer Annika Larsson.
Plus med flyttningen.Nära till naturen.En levande bygd.Ett välkomnande med värme.Paradis för barnen, exempelvis pulkbacke på tomten.Skolan. Få barn i klasserna.Lugnt och fridfullt för barnen. "Man ser att de mår bra".Minus:Pendlingen till jobben i Boden, särskilt vintertid.Inga bussar på helgerna för tonåringarna.
Så jobbar vi med nyheter